Alkemiska termer

I vårt symbollexikon ”Drömbilder” används ofta alkemiska termer. Skälet är inte att ge texterna ett esoteriskt intryck eller att fördunkla innehållet, utan att dessa termer användes av Jung och framstående jungianer. Men dessutom, när vi använder en alkemisk term låter vi förstå att det handlar om en psykologisk, inre process, som – till följd av att den är präglad av det omedvetna – är mångtydig och ofta paradoxal.1 Den alkemiska terminologin blir på detta sätt mer beskrivande för vad som verkligen sker än vardagliga ord, som vanligtvis har en mer entydig och snäv betydelse som följaktligen inte beskriver det mångfasetterade väl.

Alkemin beskriver en förvandlingsprocess, som – förenklat uttryckt – inleds med ett omedvetet urtillstånd (massa confusa), som följs av analys (separatio) och slutar med förening av motsatser (coniunctio). Denna process motsvaras – fortfarande på ett mycket övergripande plan – av individuationsprocessen: Massa confusa är det omedvetna tillståndet; separatio – differentiering och analys – motsvarar medvetandets ljus och urskiljningsförmåga; coniunctio förening mellan medvetet och omedvetet innehåll i ett större själv. Bilder av denna process (som löper likt en spiral) dyker upp i våra drömmar (kaos, konflikt, sönderdelning, försök till förening, etcetera) medan Självet autonomt strävar efter högre grad av medvetenhet och psykologisk mognad.

Ambitionen med följande lista är att beskriva de vanligaste termerna som används i klassisk jungiansk diskurs, vilket i hög utsträckning sammanfaller med de som används i vårt lexikon. Det finns ingen ände på termer alkemisterna använde för att beskriva sitt arbete, men endast de i sammanhanget relevanta beskrivs här.

Ablutio

Tvagningen, tvättandet. Förhärligande genom framgångsrikt renande; att tvätta bort det orena och reducera materialet till ett rent tillstånd. Det svarta eller döda måste tvättas för att processen ska kunna ta nästa steg – ”vitnandet”. Med psykologiskt språk kan det handla om att dra tillbaka projektioner, konfrontera skugginnehåll, göra upp med gamla komplex. Vanligt tema i drömmar och något man hela tiden måste återkomma till.

Albedo, albatio

Det vita, vitnandet; den vita askan efter calcinatio. Albedo följer på tvättandet (ablutio) efter svärtan (nigredo). Silver- eller måntillståndet; gryningen, en höjdpunkt men inte slutmålet. I drömmar kan detta symboliseras av ljus, soluppgång, etc., som ett uttryck för ökad medvetvetenhet.

Aqua permanens

”Det bestående vattnet”, de vises kvicksilver; motsatsernas förening, lapis, Självet i flytande form. Vattnet som upplöser och förenar.

Baptisma

Dop”, likartad symbolik som ablutio, tvättandet. Här är vanligtvis vattensymboliken mer utpräglad än i det ofta mer vardagliga tvättandet, och kan i högre utsträckning antyda förvandling.

Calcinatio

”Föreningsproduktens död”; förbränningen, ”när materien är fylld av eld och törst”. Elden är domaren som endast lämnar det värdefulla kvar. Ett vattensjukt tillstånd är ett uttryck för omedvetenhet; förbränningen blir ett medvetandegörande. Hettan är kopplad till känslor; någon form av emotion är nödvändig för transformation.

Cibatio

Det att föda, ”samarbetet”. Kan anspela på närandet av processen, tillförandet av något närande till stenen, etcetera.

Circulatio

Den cirkulerande processen i alkemin – uppstigandet och nedstigandets rytm; ”världsalltets omloppsrörelse som förebild för verket”; tiden arbetet kräver – ”all hast är av djävulen”. Hjulet som symbol anspelar på detta. Livet och individuationsprocessen är ett cirkulerande. I drömmar kan temat ”upp och ned” har liknande symbolik.

Coagulatio

Ett förstenande av innehållet som psykologiskt gärna hänsyftar till konkretiserande; vardagens verklighet. En idé som aldrig får form är ingenting värt jämfört med den konkretiserade; en tankebana gör mycket liten skillnad i jämförelse med ett samtal. Humörsvängningar och affekter måste koagulera. Coagulatio är kopplat till den feminina principen och relationer i vid mening.

Coniunctio

Föreningen av motsatser (oppositorum), ofta uttryckt som coitus eller bröllop. Centralt i den alkemiska processen (och analysen) är processen att ”separera” och ”förena”. Drömbilden avser som regel en högre medvetenhet till följd av förening mellan medvetet och omedvetet innehåll. Om det sker medvetet är det en gynnsam förening, men en förtidig eller halvt omedveten förening får det ena att sluka det andra.

Lapis

Stenen, målet. Psykologiskt kan den representera Självet, eller Självets framträdande. Andra vanliga uttryck för (”det fysiska”) målet är universalmedlet och livselixiret; ej otypiska drömsymboler, tillsammans med kuber eller andra helhetssymboler.

Lumen naturae

”Naturens ljus”, sapientia Dei som ligger dold i naturen; förvandlingssubstansen, etc. I det omedvetna finns innehåll som har sin egen medvetenhet (symboliseras av gnistor eller scintillae) som i föreningen får medvetandet att växa av det omedvetnas ljus.

Massa confusa

Det odifferentierade tillståndet, kaoset, omedvetenhet; ibland synonymt med prima materia och kopplat till nigredo. Det omedvetna tillståndet karaktäriseras av medvetandets oförmåga att särskilja, allting flyter ihop och projiceras på omgivningen.

Mercurius

Används som uttryck för ”förvandlingssubstansen”, men har en mängd betydelser för alkemisten. Rulandus: ”[Mercurius] nämns överallt, i varje alkemisk bok, och ska kunna utföra allting.” Psykologiskt kan Mercurius hänföras till det omedvetnas autonoma tricksterkvalitet, som kan hjälpa eller stjälpa ”adepten”; den kan verka kreativ och/eller destruktiv; framträda spontant som en guide och sedan plötsligt lämna adepten ensam, och så vidare. Som arketypisk bild uppträder innehållet i drömmar som guide, trickster eller rentav fiende. Mercurius kan vara helande eller förgiftande. Bilden representerar både prima materia och lapis philosophorum, plus alltså förvandlingssubstansen, det vill säga själva processen från det ena till det andra. Edward Edinger säger att Mercurius personifierar det autonoma omedvetna; ”den ursprunglige Mercurius” är prima materia, medan Mercurius som lapis är det omedvetna när jaget har en medveten relation till det. (1995, s. 91.)

Mortificatio

”Föreningsproduktens” död, ett (ev. nytt) tillstånd av nigredo – själen (eller ”fukten”) har lämnat kroppen; följer på coagulatio. I arbetets inledning måste draken (det primitiva, giftiga) dödas för att anden ska slippa fri. Mortificatio kan också beskrivas som lemlästning; att hugga tassarna av lejonet, vingarna av fågeln, etcetera, vilket speglar nödvändigheten att komma förbi farliga, ”djuriska” stadier. Mortificatio kan också vara ett uttryck för kaos. (Sedan, i impraegnatio, informatio, impressio, imbibitio, cibatio, etc., återvänder själen till den döda kroppen, varpå återfödelsen sker.)

Nigredo

Svärta, det inledande (deprimerade) tillståndet (jämför massa confusa). Detta är antingen en egenskap av prima materia, eller en följd av sönderdelning (solutio eller separatio). Nigredo kan också vara ett uttryck för återvändandet till det ursprungliga kaoset (mortificatio), på vilket ”skärselden” följer, som leder till albedo. Det inledande “nigredo-tillståndet” kan psykologiskt beskrivas som det omedvetnas mörker och skuggan det omsluter.

Opus

Det alkemistiska arbetet, konsten, själva processen; motsvaras på psykologiskt plan av individuationsprocessen.

Ouroboros

Ormen som biter sig i svansen; en symbol för det alkemiska arbetet som innehåller allt det behöver, samtidigt en symbol för urtillstånd; både prima materia och opus.

Prima materia

Urmaterialet, urtillståndet (jfr. massa confusa och nigredo) från vilket lapis utvinns; arbetets utgångspunkt, ofta det ”lägsta”, det triviala, ”stenen som byggarbetarna förkastade, men som blev hörnstenen”, etcetera. ”Det omedvetna (innehållet) i sitt ursprungliga, omedvetna tillstånd.” Ruland: ”[Prima materia] återfinns i oss själva. … Se in i dig själv, och försök förstå vilken del av dig som är stenens prima materia.”

Putrefactio

Förruttnelse, upplösning genom tillförsel av het fukt ”för att överkomma torrheten”. Materialet måste ruttna för att frigöra det näringsrika.

Rubedo

Rodnandet, soluppgången, livgivandet. Det vita är upplysningen, men den kräver blod för att förkroppsligas. Enligt många varianter på processen målet med arbetet.

Separatio

Åtskillnad, att separera delarna, urskiljning, uttrycks ofta som lemlästning. Att urskilja, differentiera är en grundförutsättning för medvetenhet (dess motsats är massa confusa). Illustrerars ibland som en fågel som kan flyga och en som inte kan det, en orm med vingar och en utan; dessa är ”stenens föräldrar”. Följs av coniunctio, föreningen av motsatser, ibland illustrerat av hermafroditen (de vises sten).

Solutio

Upplösning. Psykologiskt exempelvis upplösningen av ett stelt, kanske förlegat tillstånd. Det finns en risk att förlora sig i upplösningen. Vatten, tårar och regn kan symbolisera solutio i drömmar. – Det finns två sidor av solutio: När månens dagg löser upp ett hårt och stelt tillstånd, till något mjukt och förnyande; men många myter berättar om hjältar som blir upplösta av vatten (Artemis, nymfer, etcetera). Att bli lemlästad är ett uttryck för solutio (som Aktaion).

Sublimatio

Sublimatio är andens uppåtstigande, ibland frigörandet från det stelnade tillståndet. (Det kan också vara uttryck för ett förädlande, inte nödvändigtvis uppstigande.) Alla drömbilder som innebär klättrande och annat uppstigande är kopplat till sublimatio. Men det kan också handla om att hamra, forma, försvaga materialet, göra det till stoft. Den negativa sidan är förlorad kontakt med verkligheten. Sublimatio och coagulatio är ett par; man stiger och sjunker, stiger och sjunker, i ett slags circulatio.

  1. Det kan i sammanhanget nämnas att Jung avsiktligt uttryckte sig dubbeltydigt, för att “göra den psykiska naturen och dess dubbla aspekt rättvisa”, som han själv uttryckte det. (Shamdasani, 2005, s. 48.) []