Androgynitet, Hermafrodism

Androgynitet betecknar människans eller gudens urtillstånd; den självtillräckliga helheten. (Jämför CIRKEL och ÄGG.) Det ursprungliga hänsyftar till det omedvetna, och eftersom det omedvetnas symboler innehåller sin motsats uttrycks de ”hermafrodiskt”; dessa innehåll kan också spontant reproduceras. I drömmar uttrycks dessa symboler på flera olika sätt.

Mytologi
Många gudar var androgyna som ett uttryck för ”urhelheten”, och somliga befruktade också sig själva, såsom Ra. Andra gudomar som Nun och Tiamat beskrivs som ”bisexuella”. (”Endast den absoluta helheten kan förnya sig utifrån sig själv och återföda sig själv”, påpekar Jung i Aion, par. 221.) Spår av detta tema återfinns hos Zeus, som bar sitt barn Dionysos i sitt “lår”; liksom hos Oden, den store fadern med utpräglat feminina drag. (I synnerhet de grekiska gudarnas bisexualitet är sannolikt ett uttryck för deras hermafrodism.) På samma sätt framställdes Den stora modern ibland med skägg för att illustrera hennes androgynitet, liksom somliga gudar hade kvinnokläder. Den stora modern kan representera det omedvetnas djupaste skikt där motsatserna maskulint och feminint inte ännu är separerade. (Jämför nedan.) ”Föreställningen om ett dubbelkönat urväsen har djupa rötter och vidsträckt spridning”, enligt Folke Ström (1985, s. 95). Man kan se Jungfru Maria som ett uttryck för detta arketypiska mönster, sedan hon föder Kristus utan man; precis som den androgyne urmänniskan Adam ”skapar” Eva, likaledes med en mystisk “hjälpare”. (CW 14, par. 581.)

”Medan civilisationen utvecklas förvandlas de bisexuella ’urvarelserna’ till en symbol för personlighetens helhet, en symbol för det själv där kriget mellan motsatser finner frid. … De har från första början varit en projektion av … föreningen mellan den medvetna och den omedvetna personligheten.” (Jung 1970, s. 130.)

Alkemi
Även ”filosofernas sten” befruktar och föder sig själv, enligt alkemin, liksom Mercurius i dess källor stundom är hermafrodit, eller tvåkönad, och kan befrukta sig själv. Detta urtillstånd är en beskrivning av prima materia, urtidens kaos, och mycket riktigt har MONSTER samtidigt tillskrivits både manliga och kvinnliga attribut. ”Mercuriusormen” som uttryck för alkemisternas urmateria var bisexuell, och/eller en självbefruktande DRAKE. Men framför allt var Mercurius alltid paradoxal, både det ena och det andra.

Symbolens dubbla natur
Symboler uttrycks som ”bisexuella”, eller annorlunda uttryckt som både feminina och maskulina, eftersom de alltid innehåller sin motsats – de kan exempelvis vara både ”bra” och ”dåliga”. Till exempel, ELD kan symbolisera rening men också förstörelse, ORM både instinkt och ande, och så vidare, precis som säg TRÄD har både utpräglat maskulina och feminina värden.

Särskiljande
Man kan betrakta den första människan, Adam, som en hermafrodit snarare än en man, eftersom kvinnan skapas ur honom; det vill säga, Gud särskiljer den första människan till man och kvinna, alldeles som han ”särskiljer” jorden och havet, ljuset och mörkret, och så vidare. Med särskiljande uppstår medvetandet; den ursprungliga enheten betecknas ibland som kaos (prima materia hos alkemisterna) och är en symbol för omedvetenhet, ur vilket medvetenhet föds genom differentiering. (Jämför TVÅ.)

Mostatsernas förening
Motsatsernas förening symboliseras som en hermafrodit, inom alkemin och på andra håll; det kan som sådant vara ett uttryck för Självet, totaliteten.

Med andra ord spjälkas den ursprungliga enheten upp i motsatser, och det mystiska målet blir att förena dem på nytt (vilket är särskilt utpräglat inom gnosticismen). Detta blir en rytm som känns igen från österländsk filosofi, där världen skapas och förstörs, skapas och förstörs, i det oändliga, och där hela universum pulserar, likt människans hjärta och andning – särskilja-förena-särskilja-förena, in-ut-in-ut, försvinna-återkomma-försvinna-återkomma, och så vidare. (Jämför ANDEDRÄKT.)

Oförlöst
Hermafrodismen kan i drömmar – som alltid beroende på sammanhang – ha en negativ kvalitet, något av ett monster som uttrycker en låsning i ”det här men också det där”; där endera behöver bli förlöst genom särskiljning. (von Franz 1980b, s. 27f.) För alkemisterna var det hermafroditiska monstret synonymt med draken, något som måste styckas upp för att förlösas (jämför Lemlästning). Detta monster anspelar på en motsatsernas förening som är förtidig, omedveten, kanske en följd av regression (jämför Incest).

Anima/animus
Människan och hennes ”kontrasexuella komplex” förefaller uttryckas exempelvis inom alkemin som en hermafroditisk figur, inte sällan med krona.

Medfödd androgynitet
Både de äldsta trossystemen och den samtida djuppsykologin, liksom modern biologi, är överens om att ingen är endast det ena eller det andra; vi har alla spår av den ursprungliga hermafrodismen, så att säga.

Homosexualitet
Heterosexuella personers drömmar med homosexuella inslag kan spegla hermafroditiskt symbolvärde, där drömmaren så att säga antar rollen av det motsatta könet och på så vis besitter båda könen.

« Back to Glossary Index