Brunn

Brunn

Brunnen är ett hål i marken som människan skapat för att med ett KÄRL hämta VATTEN från underjorden. Symboliskt sett är det alltså en förbindelse mellan det yttre och det inre; en medveten anslutning till det omedvetna, eller till livets VATTEN.

Magisk källa
Brunnen är liksom källan något av ett mirakel: Det livgivande vattnet som hämtas ur eller spontant kommer ur jorden. På så vis är brunnen magisk och förknippad med positiva föreställningar. Samtidigt ger det magiska hålet i marken kusliga och mystiska associationer. Feminina gudomligheter är förknippade med brunnen, såsom nymfer, mångudinnor och jungfru Maria. Även i folksagor som Grimms Mor Hulda är brunnen förknippad med feminina väsen.

Visdomens källa
Oden offrade sitt ena ÖGA i Mimers brunn för att erhålla visdom. På detta sätt har han ett öga i det omedvetna (visdom) och det andra i den medvetna världen. (Se även BLINDHET.) Oden kan också färdas mellan de döda och de levandes världar, vilket är en annan bild för att kunna befinna sig i både den yttre medvetna världen, och den inre omedvetna världen. Brunnen som källa till visdom, kunskap och sanning är vitt spridd.

Förbindelselänk
Demeter sörjer sin dotter Persefone, som rövades bort av underjordens gud, vid en brunn. Där träffar hon tre kvinnor som ber henne om hjälp, och detta leder till att Demeter försöker göra ett barn odödligt. Att sörja vid en brunn är alltså en bild av att befinna sig mellan det medvetna och det omedvetna (denna värld och “den andra”). Observera att vattnet i brunnen är helt passivt, liksom den sörjande.

Så brunnen är en symbol för avsiktlig förbindelse med det omedvetna (den andra världen, döden, etcetera). Önskebrunnen illustrerar detta: Man kastar ett mynt i vattnet i förhoppning om att få hjälp från andra sidan, precis som man ger ett mynt till färjekarlen för att bli förd till andra sidan.

Comments are closed.