Dagg

Dagg

Enligt många traditioner är det den “våta” MÅNEN som ger upphov till dagg. I varje fall anses universellt daggen komma från himlen, och är förknippat med fruktbarhet och föryngring. Dagg är nära förknippat med (stilla) REGN, som ju också står för fruktbarhet och himlens nåd; den förenar också det jordliga med det himmelska. I alkemiska texter är dagg en symbol för utveckling mot målet; i andra sammanhang ett uttryck för själen eller de vises sten i flytande form (aqua permanens). Själen är liksom andar i allmänhet våt.

Dagg har kallats “tvättvatten” (se både TVÄTT och VATTEN) som har fallit till marken för att rena KROPPEN; liknande kvaliteter tillskriver alkemistiska källor vätskan. Den har uteslutande positiva kvaliteter; den är gudomlig, jungfrulig, fruktbar, etcetera, men också kopplad till visdom. I Bibeln är dagg symbol för Guds nåd. I bröderna Grimms berättelser använder en SKRÄDDARE dagg för att hela BLINDHET.

Dagg, SALIV och TÅRAR delar mycket symboliskt innehåll. Jämför till exempel Jesus, som använder saliv för att hela BLINDHET; Rapunzel, som använder tårar för att hela blindhet; skräddaren använde dagg för samma ändamål; och slutligen Isis som kallades “dagg” och använder tårar för att bringa samman den lemlästade Osiris.

Comments are closed.