Dagg

Enligt många traditioner är det den “våta” MÅNEN som ger upphov till dagg. I varje fall anses universellt daggen komma från himlen, och är förknippat med fruktbarhet och föryngring. Dagg ligger symboliskt nära (stilla) REGN, som ju också står för fruktbarhet och himlens nåd; den förenar också det jordliga med det himmelska. I alkemiska texter är dagg en symbol för utveckling mot målet; i andra sammanhang ett uttryck för själen eller de vises sten i flytande form (aqua permanens). Själen är liksom andar i allmänhet våt.

Dagg har kallats “tvättvatten” (se både TVÄTT och VATTEN) som har fallit till marken för att rena KROPPEN; liknande kvaliteter tillskriver alkemistiska källor vätskan. Den har uteslutande positiva kvaliteter; den är gudomlig, jungfrulig, fruktbar, etcetera, men också kopplad till visdom. I Bibeln är dagg symbol för Guds nåd. I bröderna Grimms berättelser använder en SKRÄDDARE dagg för att hela BLINDHET.

Dagg, SALIV och TÅRAR delar mycket symboliskt innehåll. Jämför till exempel Jesus, som använder saliv för att hela BLINDHET; Rapunzel, som använder tårar för att hela blindhet; skräddaren använde dagg för samma ändamål; och slutligen Isis som kallades “dagg” och använder tårar för att bringa samman den lemlästade Osiris.

« Back to Glossary Index