Får

Får

Fåret är ett utpräglat flockdjur som följer med de andra, om det så leder till deras död. Det har gjort att man överallt sett fåret som ett lättlett och kollektivt djur, utan egna tankar eller individuella impulser. (”Sheeple”, som man på engelska kallar ett tänkt lättlett kollektiv, en blandning mellan ”får” och ”folk”).

I ordspråk över Europa vidtalas fåret nästan alltid som ett dumt (”fårskalle”, etc.) eller särskilt försvarslöst nyttodjur. Den kollektiva inställningen står i motsatsförhållande till individuation, vilket gör att man kan tolka fåret negativt (beroende på drömmens omständigheter, givetvis).

Å den positiva sidan kan fåret som kollektivt innehåll representera en nödvändighet att anpassa sig, för individualism kan i vissa former också stå i vägen för individuation (till exempel om man tycker sig vara för speciell för att verka i grupp, eller att alla andra är dumma); individuation står ju inte i motsatsförhållande till social anpassning och vanlig hederlig mänsklighet, till exempel.

Fåret och i all synnerhet lammet är en bild för det rena och oskuldsfulla; det förekommer i kristen konst tillsammans med jungfru Maria eller Jesus. Den senare liknas vid fåret som slaktas. Å andra sidan är Jesus fåraherde och människorna eller församlingen är de får han vakar över.

Djuret är uppskattat för sin ull som ger associationer till moln. I tysk folktro var barn molnaktiga får hos Moder Jord innan de föddes som människor.

Det vita och oskuldsfulla har gjort att fåret anses vara särskilt utsatt för ondska, för trollkonst, precis som MJÖLK – det onda dras till det goda som för att balansera det.

Comments are closed.