Fem

Det finns fyra element som tillsammans ligger i vilande balans, och det femte kan ses som handlingen eller den individuella handlingen, rörelsen i tidsrymden. Ibland är femman det som binder de fyra, eller som representerande det fyras helhet. Jämför quinqunx, en formation med fem punkter som vi numer främst känner igen ifrån tärningen; där är de fyra i respektive hörn, och det femte i mitten. Det kan i vissa sammanhang ses som en helhet: ”De fyra” plus det som binder dem samman (de fyra funktionerna i jungiansk teoribildning, som binds samman med Självet; de fyra evangelisterna med Kristus i mitten, etcetera.) Alkemisterna kallade det femte som det fyras helhet för ”kvintessensen” och förknippades med de vises sten; integrationen i sig – essensen av – de fyra elementen; eller för att tala med Jung, funktionerna. I drömtolkning hänvisar Jung ofta till sin typologis fyra funktioner, då ”det femte” anger människans totalitet.

Vårt första möte med femtalet är handens fem fingrar, som kopplar talet till tio och tjugo; ett symboliskt tänkande som kan återkomma i drömmar.

Fem kopplas ibland till människan som sådan, både som symbol men också med hennes fysiska kropp och sinnen. (En människa med utsträckta armar och ben bildar ett pentagram; de fyra lemmarna och huvudet som kvintessensen.) Medan ”fem som fyras helhet” kan representera de vises sten, är femtalet som sådant avvikelsen, den naturliga ofullkomligheten och den kroppsliga existensen; en obestämdhet inför fyrtalet och enheten. Med andra ord kan femtalet representera respektive motsats – det perfekta och det naturligt ofullständiga.

Fem kan också negativt sett kopplas till materiens illusion, eller materia över huvud taget. Siffran var associerad med modergudinnor, som den beskyddande Hera (eller Juno) och den kusliga Hekate. (Mercurius förknippas också ibland med femtalet, men oftare med fyra.)

Femtalet som struktur representerar aldrig helhet som fyrtalet, utan snarare prima materia som kaotiskt tillstånd.

« Back to Glossary Index