Finger

Finger

Fingret är ett pekdon och som sådant förknippat med makt. Man kan peka ut riktningen med sitt finger och pekar man fingret mot någon kan denne känna sig utsatt, “utpekad”. Man kan hålla upp pekfingret som ett hotande svärd när någon läxas upp, teckna åt någon att komma hit, men också visa förakt med fingret. Man kan kanske säga att våra fingrar är som magiska små stavar.

Medvetandet
Fingrarna gör att vi kan gripa saker, bearbeta föremål, skriva texter, och så vidare, och är på detta sätt viktiga instrument för vårt medvetande och vår förmåga att använda det i den fysiska världen enligt våra önskemål. (Se även HAND.) Man rör försiktigt vid främmande föremål med dem, undersöker och bekantar sig med fingrarna; de är som “förnimmelseantenner”, ett sätt att anknyta till omvärlden och andra människor. Om man inte kan röra vid omvärlden förlorar man kontakten med den. (Se även GLAS.) Om man undersöker fel sak kan man ”få en smäll på fingrarna” eller ertappas ”med fingrarna i kakburken”.

Fingrar som medvetandets verktyg avslöjar vår kompetens. Man kan till exempel ha ”gröna fingrar” eller kunna något på sina ”fem fingrar”, tjuven har ”långa fingrar” och även en hederlig kan ha ”flinka fingrar”, men man kan också ha ”tummen mitt i hand”.

Dvärgar
Fingrar (och inte minst tummen) förknippas som i daktylerna med DVÄRGAR, kreativa små varelser, som också likt fingrar är falliska.

Heliga fingrar
Från helgons fingrar spreds ljus och eld. En modern variant av detta är den helgonlika utomjordingen E.T. (i Steven Spielbergs film med samma namn) som hade ett magiskt, helande finger; en välkänd historisk avbildning av fingrets magiska kraft är Michelangelos målning av Gud och Adam i Sixtinska kapellet. Fingrar kan vara närande, åtminstone verka vara det, för barn som vilar med ett finger i munnen. Dessa magiska kvaliteter återkommer i olika religiösa sammanhang, som i Lukasevangeliet, 16:24: “… doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld.”

Comments are closed.