Flod

« Back to Glossary Index

Floder är ibland en bild för “livets ström”, vår ”livsflod”. Att hamna i en flod kan vara som att överlämnas till ödet – man vet inte var det kommer sluta eller var man kommer att hamna. Det är också en bild för tidens framflytande, den tid som slutar med havets oändlighet. Ett framforsande VATTEN är uttryck för stark energi.

Om man tar sig fram längs en flod är det värt att notera om man tar sig nedströms eller uppströms; längs med energin eller emot den. Motström kan vara uttryck för att ”gå emot strömmen” i det yttre livet, önskan att vara individuell, att man vill nå källan, eller att man helt enkelt går fel väg. Nedströms kan symbolisera harmoni med livets väg, i samklag med tao. ”Detta motsvarar den psykologiska situationen där det inte finns något motstånd till den normala utvecklingen av saker och ting”, säger Jung; ”drömmaren litar på att detta naturliga flöde kommer att föra honom till den rätta platsen.” (2019, s. 194-195.) Men beroende på stämning och detaljer i drömmen kan detta att flyta nedströms också indikera att man lealöst bara ”följer med” likt en död fisk.

Som ett HINDER i drömmar är vatten ofta förknippat med modersarketypen, och ödet har också en feminin kvalitet (jämför nornor och morer). Att ta sig över en flod är en övergång från det ena till det andra; från en attityd till en annan, från ett tillstånd till ett annat, från en värld till en annan (till exempel Styx).

Det är ett vanligt motiv i sagor och legender att något avgörande sker i samband med en flodövergång, inte sällan något olyckligt; det symboliserar själva övergångstemat och dess faror. (Se även BRO och BÅT.)

« Back to Glossary Index