Fontän

Fontän

Fontänen eller springbrunnen är förknippad med centrum och med livets VATTEN. Ordet kommer från latinets fons, källa. Den är ofta uppförd eller upptäckt i mitten av TRÄDGÅRDEN eller i mitten av TORGET – i många fall, med andra ord, i mandalans centrum. Mitt i alkemisternas rosarium (rosenträdgård) stod alltid en springbrunn, ett bad för förnyelse. Fontänen är utpräglat feminin, förknippad med Afrodite, med fukt, känslor och eros – det ”levande vatten” som kommer från underjorden.

Eftersom fontänen är ”skatten som är svår att finna” är platsen där den står hemlig. Bara med ”stor möda och Guds nåd fann filosoferna den ädla fontänen” (”Gloria Mundi”, citerad i CW14, par. 341), och så vidare.

Fontänens vatten skjuts upp och faller ned för att skjutas upp på nytt och skapar på så vis en cirkulation, en bild av opus circulatorum, arbetets cirkulerande, upp- och nedstigande. Att skjutas upp för att spridas ut kan också jämföras med trädet, vars stam skjuter upp och krona sprids ut. (Denna bild utvecklade alkemisterna till att låta löven fall, brinna, varpå hettan sögs upp av trädet och gav upphov till nya löv som föll, brann, etcetera.) Det kan ses som en allegori för utökad medvetenhet.

Detta kontinuerliga flöde, denna uppstigande och nedstigande, cirkulerande process mellan det omedvetna och det medvetna, som utgörs av livets vatten och leder till transformation, gör fontänen intimt förknippad med Mercurius.

Comments are closed.