Fyra, Fyrtal

Fyra, Fyrtal

Fyrtalet är ett utpräglat helhets- och ordningstal – de fyra vädersträcken, årstiderna, elementen, och så vidare, som alla betecknar en helhet. Alltid när människan försöker orientera sig, ordnar hon sin värld eller sitt kaos med fyrtalet.

Fyrtalets olika uttryck är ”naturliga helhetssymboler” i våra drömmar och är som regel ett uttryck för Självet. I drömmar kan detta även gälla ”fyra föremål eller personer som är knutna till varandra, logiskt eller genom det sätt på vilket de är arrangerade.” (CW 9ii, par. 351.)

Helhet
Eftersom helheten eller ”Det enda” är mer eller mindre omedvetet och inte kan omfattas av jaget i sin totalitet – det finns så att säga inga referensramar för det – delas den upp i fyra distinkta delar i låt säga mötet med medvetandet; delarna kan var och en kan förstås av medvetandet, som ofullständigt uttryck för det hela. (Jämför TVÅ.) Jung poängterar att denna symbol för helhet – ”kvaterniteten” – inte speglar ett omedvetet faktum, utan en ”medveten och differentierad” totalitet; samt att kvaterniteten ”spontant uppstår i drömmar som ett uttryck för hela personligheten.” (CW 14, par 261.) Detta är så att säga inte ”det hela”, utan insikten om psykets helhet och divergerande funktioner som kan vara problematisk i egen rätt. (Ibid., par. 274.)

Pytagoreerna höll fyrtalet för att vara heligt, det mest perfekta talet och roten till allt. (Jämför 1+2+3+4=10; se TIO.)

Fyra håll
Samtidigt som fyra är en symbol för helhet, representerar talet ett tillstånd där delarna inte förenats. Allt är där, så att säga, men det drar åt olika håll. Korset kan illustrera detta: Det är en bild för helhet men den är statisk och det finns en inneboende konflik; det är en situation som väntar på att bli förlöst. (Se även KVADRAT.)

Individuation
Fyrtalet är ett uttryck för individuationsprocessen; symboler som har med denna inre utveckling att göra dyker ofta upp i drömmar som fyrtal av skilda slag. Självet uttrycks nästan uteslutande som ett fyrtal (i motsats till andra tal). Fyrtalet i en dröm symboliserar alltid något viktigt som berör drömmaren personligen. Det är så att säga den kreativa bakgrunden till en religiös erfarenhet.

Tre och fyra
TRE- och fyrtalet står ofta nära varandra symboliskt, men medan tretalet har en maskulin, dynamisk kvalitet, betecknar fyrtalet en feminin, vilande kvalitet, och har förstås ett högre mått av totalitet – något kan så att säga fattas i tretalet. (Tillsammans uttrycks de förstås som det i mystiska sammanhang återkommande sjutalet.)

Det är typiskt att fyrtalet uttrycks som 3+1; i exempelvis ikonografi framställs evangelisterna som tre djur och en människa, och den maskulina treenigheten kompenseras i bilduttryck av ”den feminina principen” Maria eller som ”det andra”, djävulen. Detta ”3+1” stöter man i modern tid ofta på i både drömmar och i populärkulturella sammanhang. von Franz påpekar i Katten i saga och verklighet att ”det fjärde är ju i sagor och myter alltid det värdelösa” (s. 123). Men då ska man förstås hålla i åtanke att det värdelösa ofta visar sig vara det värdefulla; det är det förbisedda, det bortträngda (som det feminina i den patriarkala, historiska kristendomen). (Se även TRE för mer om förhållandet mellan tre- och fyrtalet.)

Ordning
”Fyrfalden är ordningsschemat par excellence…” (CW 9ii, par. 381.) Fyra är ett tal som människan intuitivt använder för att sortera och ordna; de allra flesta personlighetsmodeller är uppdelade i fyra, till exempel. Men vi har också fyra element, fyra årstider, fyra väderstreck, och fyra ”solstånd” (två plus två dagjämningar). Fyra betecknar således en ordnad, mänsklig fullständighet; att dela i fyra betecknar att göra ordning i kaos (alkemins massa confusa). ”Mitten”, centrum eller Självet karaktäriseras vanligtvis av fyrtalet. (CIRKELN motsvarar den kosmiska ordningen; se även KVADRAT.)

Alkemi
I synnerhet i Papyri Graecae Magicae är Hermes förknippad med fyrtalet; han är både en SFÄR och en FYRKANT, och så vidare. I alkemin är Mercurius inte otippat knuten till fyrtalets helhet (men också tretalets dynamik – se TRE).

Marias axiom
”Maria profetissas axiom” är en alkemistisk föreskrift som Jung ofta refererar till, eftersom han menar att den speglar individuationen. Den lyder: ”Ett blir två, två blir tre, och från det tredje kommer det fjärde som det första.” Detta kan tolkas på följande sätt: Ett står för den odifferentierade totaliteten; två för konflikten mellan motsatser, medvetandets uppkomst; det tredje är konfliktens resultat (den trancsendenta funktionen); det fjärde är slutligen tretalets förening – som det första (men förändrade) tillståndet; och sedan börjar det om.

Comments are closed.