Gåva, Present

Med symboliskt tänkande är det tillhör mig är en del av mig (vilket är ett skäl till irritation när andra hanterar ens saker vårdslöst). Om jag ger någon en gåva implicerar det att jag ger bort litet av mig själv som så att säga går upp i en annan, ofta med den underförstådda implikationen att den andre vid nästa tillfälle ger mig en gåva. På detta sätt skapas och upprätthålls en relation. I Hávamál upprepar Oden vikten av gåvor och gengåvor för vänskapens djup och längd (strofer 42 och 44). Gåvor förutsätter att det givna tillhör ägaren, varför dagens raskt inhandlade pryl på väg till kalaset äger mindre symbolisk signifikans än ett föremål man kanske själv skapat eller använt, för att – till skillnad från ett offer – användas av en annan, vanligtvis med ett outtalat anspråk. (Jämför ”gåva önskar, att gengåva gives”, strof 145).

Vad man alltså gör med gåvan är etablerar eller upprättar en relation. Med jungiansk terminologi ett uttryck för eros, “relationsprincipen”. Om man drömmer att man inte har med sig en present till kalaset, till exempel, kan det illustrera oförmågan eller oviljan att inleda eller upprätthålla relationen.

« Back to Glossary Index