Gnista

« Back to Glossary Index

En gnista kan tolkas som en glimt av medvetande, som energi (”livsgnista”, som kan tända en ELD?), ”själens gnista”, som ett uttryck för ens innersta. En mångfald av dessa glimtar kan forma sig till ett jagmedvetande. (Se även BLIXT och LJUS.) Det finns även associationer till STJÄRNOR, som att gnistan är eller blir en stjärna, eller när Zoroaster plockade gnistor från en stjärna. Att se stjärnor i drömmen kan hänsyfta på gnistans symbolik.

Alkemisterna kallade ofta de gnistor (spinther) som framträdde i deras arbete för fiskögon (oculi piscum); båda är medvetandets ljus i det mörka vattnet. (Se FISK.) En text i Theatrum Chemicum säger att alla har Guds gnista inom sig; man ska inte söka den utanför sig.

Gnistorna SAMLAS IHOP och sätts samman för att skapa GULD/SOL; gnostikerna hade liknande tankar. Jung kommenterar att sedan omedvetna komplex har karaktären av ”jag-personligheter”, kan de liksom jaget ha sitt eget ljus, likt gnistor i mörkret. (CW 14, par. 47.) Detta uttrycks ofta som att gnistorna är spridda över världen som ”naturens ljus”, och behöver samlas ihop.

« Back to Glossary Index