Groda, Padda

« Back to Glossary Index

I allmänhet ses grodan som ett maskulint djur och paddan som feminint. Som drömsymbol har grodan vanligtvis en positiv innebörd, men paddan ofta en mer betungande symbolik.

Groda
I Egypten föddes miljontals grodor i samband med Nilens ÖVERSVÄMNING. Gudinnan Heqet avbildades som en groda eller med ett grodhuvud. Hon var gudinna för barnafödande och död; både hon och grodan symboliserade fruktbarhet.

Grodan lever på både land och i vatten och kan på så vis vara en figur som hämtar innehåll från det omedvetna. Både grodor och paddor ses som “fuktiga” djur och associeras med MÅNEN; månen kommer och går den med, och är ju kopplad till häxkonst och så vidare.

Padda
Paddan är förknippad med Moder Jord och var tänkt som en hjälpare vid förlossning; det är ”ett kallt och fuktigt djur”. (CW 14, par. 30.) Både grodor och paddor har använts för magiska ändamål, till kärleksdrycker och liknande, men eftersom paddan faktiskt utsöndrar giftigt sekret (och är ett feminint djur) har den en starkare koppling till häxkonst.

Paddan har en dubbel kvalitet av både liv och död, något som inte är ovanligt. Den tycks komma upp ur jorden och försvinna i jorden på nytt, som om den hörde till underjorden. (Jämför ORM.)

Paddan är enligt Edinger (1994, s. 154) en ”symbolisk variant av ’den giftiga draken’”, som även representerar ”den filosofiska jorden” som inte kan ”sublimera”, vilket gör den till ett uttryck för coagulatio.

Inom alkemin (se även nedan) är paddan örnens motsats, för den är jordbunden, krälande, med tungt huvud stirrande på marken. Men, påpekar alkemisten (citerad i CW 14, par. 2), ”vore det inte för JORDEN i vårt arbete skulle luften flyga iväg, inte heller skulle ELDEN ha sin näring, eller VATTNET sitt KÄRL.” Paddan är enligt samma källa grunden varpå det gyllene huset (lapis) byggs.

Förändring
Som måndjur är grodan/paddan en symbol för förändring. Grimms saga Grodkungen är ett av många exempel hur de å ena sidan hör till det omedvetnas sfär (med innehåll som kommer in i det medvetnas) och å andra sidan beskriver transformation. Enligt Adler “hänvisar grodor i drömmar ofta mot förvandling” (1966, s. 193). Vi känner igen det arketypiska motivet i otaliga folksagor, där prinsessan kysser det motbjudande djuret som i och med denna acceptans förvandlas till en prins.

Alkemi
Inom det alkemiska bildspråket är paddan prima materia som (likt orm och drake) har de vises sten i sitt huvud (se “Drakstenen” under DRAKE). Exempel på detta motiv återkommer i alkemisten George Ripleys vision, men även i Shakespeares Som ni behagar. (”Ljuf är den nytta oss beskärs af motgång. Som, liksom paddan, stygg och giftbemängd, dock bär en rik juvel uti sitt hufvud.”) Paddan som prima materia faller in i mönstret: Det värdefulla finns i det fula, frånstötande, ja till och med giftiga. Karaktäristiskt för denna bild är att medan man bör ta stenen, är den värdelös om man gör det när djuret är dött.

« Back to Glossary Index