Grön

Grön

I kristet bildspråk illustrerar grönt en alstrande, generativ kvalitet, förknippad med Den helige ande, den kreativa princip som befruktade Jungfru Maria, med själva livet. Både Den heliga anden i kristen tro och Osiris i egyptisk anses ha givit upphov till det gröna i världen, och det gröna är återuppståndelsens färg. I Grekland var den gröna smaragden Hermes sten och färgen har beskrivits som Afrodites; det är ju också Venus färg.

Dessutom är givetvis grön kopplad till vegetation och växande i allmänhet. De engelska orden green och grow är besläktade.

Alkemisterna talade om ”den välsignade grönskan” som en analogi för deras arbete, men det gröna som uttryck för växande återkommer ofta och i olika sammanhang; vidare antyder det gröna hopp (som i bilden av duvan med den gröna kvisten) och framtid, men även perfektion. Det ”gröna guldet” är ett återkommande uttryck, som anger en förening mellan det organiska, växande, och den ädla metallen. Edinger säger att ”gröna drömmar” dyker upp då och då, vanligtvis när jaget är förmörkat. (1995, s. 269.)

Grönhetens nära relation med växtlighet och fruktbarhet kan slå över till sin motsats. Mögel, gift och sjukdom har eller tänks ha en grön färg; men också häxors ansikten, utomjordingars hud och monster i modernare bildspråk. Oönskade psykologiska stämningar kan också förknippas med denna färg, som framkommer av uttryck som ”grön av avund”. För alkemisterna kunde det gröna vara den hemliga, inneboende livsanden i allt, å ena sidan, men ”metallernas lepra” (spanskgrönt) å andra. (CW 14, par. 623.)

Grön är förknippat med våren och kan symbolisera hopp och ett löfte om att nå sina mål efter alla svårigheters svärta – det är hoppets och livets färg.

Grön och röd
Det klorofyll som ger växter dess gröna färg motsvaras av blodets hemoglobin; substanserna och tillhörande färger är symboliskt uttryck för två typer av livsessenser. De är inom exempelvis alkemin ett populärt par (t.ex. ”Det gröna och röda lejonet”).

Comments are closed.