Gudom

Gudom

Gudar i drömmar är som regel metaforer för det psykologiska innehåll de representerar. Till exempel, en naken, flygande pojke kan identifieras som Eros, vilket då enkelt uttryckt skulle vara en symbol för kärlek. Eftersom det kläs som en gud är innehållet omedvetet och autonomt, bortom medvetandets förmåga att omfatta (vid denna tidpunkt). Samtidigt har omedvetet, autonomt innehåll alltid en gudomlig eller demonisk karaktär, om det inte bryr sig om våra personliga önskningar och ansträngningar. Det är skälet till att affekter (kärlek, hat, stridslust, etcetera) tenderar att personifieras i polyteistiska religioner. Vi blir besatta av det, som styrda av någon annan.

Jung menar att alla de gamla gudarna var psykologiska fakta som senare blev idéer, beståndsdelar i det mänskliga psyket. Det Jung skulle kalla en arketyp eller ett autonomt komplex, skulle en grek för 2 500 år sedan identifiera som exempelvis Eros eller Ares.

Gudomen kommer till människan om den känner för det, det är inget människan kan avgöra. Om den integreras, så att säga, innebär det en ny ande, en ny attityd för henne. Det är exempelvis en känd kristen tanke, hur en person ser Kristus och fylls av Den helige ande, och så vidare.

Comments are closed.