Hjul

Hjul

Hjulet är en bild för den pågående, snurrande processen – opus circulatorium – med sin ständiga upp- och nedgång.

Både det gudomliga hjulet och ögat ”far över världen” och likheterna mellan ett hjul med nav och ekrar och ögats iris etablerar ett associativt samband mellan symbolerna. (Jfr. Hesekiel 1:18.)

Världens hjul
Det är en symbol för tiden och universum, där allting tycks rotera, färdas i cirklar; och således även för Skaparen eller Moder Jord. Det stjärnbeströdda himlavalvet vrider sig likt ett hjul med sina astrologiska hus som avgör våra öden. Själen beskrivs som rund, som liksom anima mundi (”världssjälen”) roterar med världshjulet, vars nav är NORDPOLEN. ”Det är”, säger Jung, ”anledningen till att Mercurius HJÄRTA finns där, ty Mercurius är ju anima mundi.” (CW 9ii, par. 212.)

Helhet
Till följd av sin mandalaform är hjulet en bild för helhet; tillsammans med rörelsen och tiden, fokusering på mittpunkten kring vilket allting snurrar, blir hjulet också förknippat med centrum, helhet och Självet. (Se även CIRKEL, NORDPOLEN, och PÅLE.)

Tid
Det är rörelse som gör att vi uppfattar tiden. Hjulet utrycker tiden som, liksom RINGEN, något man är bunden till – den kvantitativa tid grekerna kallade Kronos. Men ögonblick sker när tiden har en viss kvalitet – den rätta tiden, det grekerna kallade Kairos. Det är en universell uppfattning att vi, för att tala med Eliade, befinner oss i den historiska tiden, men då och då inträder i den heliga tiden (genom religiösa ritualer, etcetera). Som människor, till skillnad från gudar, måste vi emellertid alltid återvända till den historiska tiden – annars vore vi inte människor. När vi kliver ut ur den historiska tiden står solen stilla på himlen, den historiska tiden upphör, hjulet stannar. (Se även TIDPUNKT.)

Comments are closed.