Horn

Horn

Horn symboliserar styrka och makt, såsom det illustreras av exempelvis den populära föreställningen av vikingahjälmar, Michelangelos staty av Moses och gudar som Amon. Horn kan sägas representera den (maskulina) makt som utgår från bäraren. Djur med framträdande horn, som TJURAR och bockar, utstrålar styrka. – Att ta något vid hornen uttrycker nödvändigheten att med styrka möta det svåra.

Horn har setts som ett uttryck för solens strålar, vilket understryker symbolens aktiva, maskulina och eldiga aspekt, som kan vara både kreativ och destruktiv.

Många legendariska MONSTER, inte minst som ORMAR och DRAKAR, beskrivs som behornade, både i grekisk mytologi, i Bibeln, i Amerika, i Indien och på andra håll. I dessa sammanhang, liksom när djävulen beskrivs som behornad, är horn givetvis uttryck för destruktiv styrka.

Hornet har en uppenbart fallisk kvalitet, vilket går igen i folkmedicin, vidskeplighet och i återkommande motiv som enhörningen och jungfrun (som förekommer åtminstone i Europa, Mellanöstern och Främre Asien); det förknippas också med helande och kreativitet. (Jämför återigen populära föreställningar om enhörningen, men associationen återfinns även i mer obskyra sammanhang som Veda-skrifterna, där det talas om HJORTENS läkande horn.)

Kristus beskrivs ofta i äldre skrifter, både kyrkliga och alkemistiska, som behornad. Den ”enhornade oxen”, eller enhörningen, är en allegori för honom, men samtidigt är enhörningen i kristet bildspråk Den heliga ande som befruktar Jungfru Maria. (Se även PENETRATION.)

Comments are closed.