Huvud

Huvud

Det mänskliga huvudet är en symbol för medvetande och tänkande (”det himmelska ljusets säte”, alkemisterna kallade sig ”barn av det gyllene huvudet”, etcetera.) Den vise jätten Mimer som Oden konsulterar är ett huvud utan kropp. Ett oförståndigt, okontrollerat beteende kallas ”huvudlöst”. (Traditionellt har HJÄRTAT förknippats med förståndet, snarare, vilket ibland återspeglas i drömmar.) Huvudet är ”högt upp”, den del av kroppen som är högst upp, närmast himlen, och kan alltså dela detta symbolvärde.

Symbolspråket tar särskilt fasta på huvudets runda form, som skapat associationer till kärl, mikrokosmos, men också de universella mytologiska föreställningarna om huvud som sol och/eller måne, och vice versa.

Jaget och identiteten
Huvudet representerar också vårt jag och vår identitet (jämför HUVUDBONAD). När en människa döps hälls VATTEN över huvudet för att beteckna den fullständiga förvandlingen.

Huvudet representerar som nämnts medvetandet och identiteten. Halshuggning kan alltså anspela på att göra sig av med intellektet eller inställningen. Resten av kroppen är så att säga instinktuell.

Monstret och identiteten
Om en människas kropp förvandlas till ett djurs kropp, men huvudet är oförändrat, kan man anta att hon fortfarande är sig själv; men om en människas huvud förvandlas till ett djurs huvud, medan kroppen ännu är som en människas, kan man anta att varelsen är något helt annat. Jämför exempelvis en kentaur respektive en minotaur – båda är delvis djur och delvis människa, men den förre är mänsklig och den senare ett MONSTER.

Den huvudlöse
Den som saknar huvud är för evigt dömd, likt den huvudlöse ryttaren eller den förr så populära bilden av ett SPÖKE med huvudet under armen.

Mikrokosmos
Huvudet är runt och rymmer en inre värld – ett mikrokosmos som speglar det yttre universum. Det är en symbol för helhet och förvandling, i de flesta kulturer heligt, och inom alkemin KÄRLET för förvandling.

Det allvetande
Huvudet är alltså en bild för helhet, vilket sannolikt är skälet att Mimer blott är det runda, allvetande kärlet och inget annat. Samma kärl som Hamlet förgäves söker svaren i, och för den delen Faust. Det finns också berättat att man med hjälp av magi använt riktiga, avhuggna människohuvuden som orakel i medelhavsområdets äldre historia.

Man kan argumentera för att huvudet var förknippat med själen, ”eonen”, eller det vi idag skulle kalla det kollektivt omedvetna, medan medvetande snarare förknippades med andedräkt, lungor och hjärta. (Se “Transformation Symbolism of the Mass”, par. 373.) Detta skulle kunna förklara varför ”skallen” tillfrågas om annars okända svar.

Alkemi och dekapitering
För alkemisterna var huvudet en symbol för den mystiska transformationens substans. I deras bildspråk kunde dekapitering symbolisera tillskansandet av detta. En arabisk alkemist påpekar att huvudet påminner om en ”kondensapparat”.

Enligt alkemiska texter skapade Gud kraniet för att fånga in själen. Huvudet är ibland en synonym till eller likställt med arbetets KÄRL, och vice versa. Jung menar att detta antyder att alkemistens process i själva verket var psykisk och projicerades på materian.

I linje med ovanstående kan halshuggning symbolisera en separation från ”’det stora lidande och sorg’ som naturen förorsakar själen” (genom kroppen); det vill säga en befrielse. (CW 14, par. 730.)

En psykologisk motsvarighet vore den terapeutiska processen att ”separera” jaget från affekter och instinkter, och betrakta dem objektivt; att inte vara ett med dem. (CW 14, par. 671.)

Det heliga
I många kulturer är huvudet särskilt heligt som platsen för människans ande. Å ena sidan skyddar man huvudet från högre makter i vissa kulturer, medan man i andra ser till att ingenting läggs mellan huvudet och den stora anden därovan. (Se även ANSIKTE.)

Det viktiga
Att huvudet upplevs som det främsta, centrala och viktiga framkommer i oräkneliga ordsammansättningar, som huvudstad, huvudgata, huvudsak, huvudmisstänkt, överhuvud, etcetera.

Hjärna
Hjärnan som huvudets innehåll ärver mycket dess symbolik – medvetenhet, intelligens, etcetera – men själva substansen har sin egen symboliska kvalitet. För alkemisterna var hjärnan synonym med ”den hemliga substansen”, det var andens/vattnets sätet, och de talade om ”hjärn-stenen” (”som inte är en sten”) – jämför Drake. Vidare förknippades ”den vita” hjärnan med månen, med dopets mysterium, men också med ”de infernaliska gudarna”, vilket förmodligen är en omskrivning för medvetandet i sin brottsliga aspekt (jämför Lucifer), det vill säga som avvikelse från det naturliga. (CW 14, par. 626.)

Comments are closed.