Jätte

Jätte

Jättar är STORA, oregerliga och dumma, och som sådana ofta uttryck för okontrollerbara emotioner. När man är i händerna på sina affekter är man oresonlig och överdriver, förstorar, och så vidare, och blir likt en dum jätte som vill klubba sönder det andra. Å andra sidan är jättar uråldriga naturvarelser och som sådana kan de besitta stor visdom, likt Mimer.

Till bilden hör också ”jättelik”, något uppförstorat – en uppförstorad rädsla, självbild, ett överväldigande komplex, och så vidare. Men här fokuserar vi på själva jätten.

Myter och sagor
I mytologier representerar jättarna råa, otämjda naturkrafter som ger upphov till VULKANUTBROTT, precis som affekter kan göra att en människa får ett utbrott och blir primitiv, farlig och dum – men också oväntat stark.

Vid sidan av den emotionella kvaliteten är jättar amoraliska, instinktiva och glupska; fyllda av primitiv girighet. Detta i kontrast till gudarna som också ofta (likt Tor) ligger i krig med dem.

Visdom
Men eftersom jättar var här före människor är de i andra sammanhang mycket kunniga och visa. Det omedvetna djup bilden kommer från har denna dubbla kvalitet av att vara förblindad av affekter å ena sidan och bärare av urgammal visdom å andra. Samtidigt som Tor stred mot rasande jättar, satt Oden och rådslog med jätten Mimer, och det var ju också dennes BRUNN Oden offrade ögat i för att själv erhålla visdom.

Drömmar och kreativitet
Som drömbild kan jätten representera emotionellt innehåll som ännu är huvudsakligen omedvetet. Men när denna energi är tämjd (vanligtvis genom att överlista den) är den mycket användbar. Det finns många legender och sagor med detta motiv. Om denna jätteenergi kontrolleras av mänsklig intelligens, av medvetandet, är det en stor tillgång. Det finns oräkneliga legender där helgon lurat jättar att bygga katedraler till exempel. En tämjd jätte är mycket användbar i kreativa projekt. Det är de okontrollerade jättekrafterna som är destruktiva.

von Franz återberättar (1995a, s. 267) en dröm Jung hade som ett exempel på en jättedröm där den råa styrkan och passionen var hjälpsam. I korthet behövde han dra ett enormt lass i land, vilket anspelade på ett jätteprojekt han satt sig före i verkligheten, men lasset var för tungt för HÄSTEN han spänt för. Då kom en jätte, slog ihjäl hästen och drog SKEPPET i land. Jung insåg att han inte kunde genomföra projektet med den elegans han föreställt sig. Vid uppvaknandet satte han genast, energiskt och passionerat i gång med det arbete som kom att bli den voluminösa Psychological Types. ”Han var tvungen att hamra ned den med affekt”, kommenterar von Franz. Både i dröm och saga kan jätten med sin styrka bli en hjälpare.

Det inflatoriska tillståndet är inte otypiskt för inledningen till kreativa projekt; man är helt uppfylld av det, får hybris och riskerar att skena iväg otyglat. Resultatet möter sedan sällan den möjligen inflatoriska visionen vi hade inledningsvis. En konstnär är nästan aldrig nöjd med sitt helt ”mänskliga” verk när det är klart, det är blott en blek kopia av visionen. Men när den kreativa jätten drabbar honom på nytt, drar han energiskt igång med ett nytt projekt.

Jättelika figurer
En jättelik människa – det vill säga en ”normal” människa som helt enkelt är oproportionerligt stor i drömmen – kan antyda nytt, omedvetet och förmodligen arketypiskt innehåll, som riskerar att vara en smula överväldigande. Om det är en person drömmaren har kontakt med i verkligheten, skulle det kunna vara ett utslag av drömmarnas tendens att kompensera en medveten, ensidig attityd till, här, en person; till exempel, om drömmaren har en så att säga förminskande och/eller underskattande attityd till en annan person, kan denne framställas som jättelik i drömmen för att balansera attityden.

Drömmer man att man själv är jättelik kan det vara ett tecken på inflation; möjligtvis till följd att för mycket omedveten energi flödat in i det medvetna, som inte hinner härbärgera det på ett anpassat sätt.

Lilleputt
Om man drömmer om en jätte, eller bara något som är oproportionerligt stort, kan man hålla utkik efter något litet i påföljande dömmar. Arketypiska bilder är alltid motstridiga, paradoxer – det största är också det minsta, det som är nedanför är också ovanför, och så vidare. Den pyttelilla figuren i en dröm kan komma från samma källa som den jättestora i en tidigare dröm. (Se även STOR-LITEN.)

Comments are closed.