Korp

Korp

I verkligheten betraktas korpen som en ovanligt intelligent fågel, vilket återspeglas i den arketypiska bilden. Men den svarta, asätande fågeln är också förknippad med bland annat död och krig.

Kunskap
I sagor, som Grimms Trogne Johannes, besitter korpar särskilda kunskaper som de många gånger delger hjälten. I nordisk mytologi har den allvetande Oden två korpar som flyger över världen och berättar för honom om allt de sett och hört. Enligt folktro ansågs både korpar och kråkor har kunskap om framtiden och annnat som var dolt för människan.

Döden
Korpen är ofta en symbol för döden. Det är en svart asätare som följer med arméer och äter på slagfält; de följer ju också med Oden, en krigs- och dödsgud.

Ond – men hjälpsam
I kristen myt var korpen å ena sidan förknippad med djävulen och synd, å andra sidan kunde det vara en hjälpsam fågel i Guds tjänst (se till exempel Tredje Moseboken, 11:15, respektive Första Kungaboken, 17:6.); den förekommer också som en allegori för Kristus i möjligen mer mystiska sammanhang.

I grekisk myt var korpen ett av Apollos attribut, avseende hans mörka “vintersida”; både i grekisk och kristen myt är korpen å ena sidan förknippad med ondska, men har inte desto mindre positiva attribut. Vidare, liksom i Bibeln och för övrigt i germansk folklore lider korpen av ett straff enligt grekisk mytologi, där den här (och i den germanska versionen) tvingas lida av törst.

Svarta själar
Som nämns under FÅGLAR antar enligt mången tro själen en fågelskepnad. I Sverige och Danmark blev själen efter ondskefulla personer, självmördare, de som ej begravts i helig jord, en korp. Dessa arma satar kallades “nattkorpar” och kring dessa vävdes mycken vidskeplighet.

Inom alkemin är korpen ibland symbol för ”den svarta själen”, medan duvan för den ljusa.

Mörker
I alkemi var den svarta korpen en symbol för nigredo och melankoli. I alkemi var den svarta korpen en symbol för nigredo och melankoli; en period som kallades Korpens huvud (eller Svarta solen). Med likartat symbolvärde har den också återkommit i modernare uttryck, såsom en bild för depression. Så har den också återkommit i modernare uttryck, såsom en bild för depression, i exempelvis Franz Kafkas dagböcker. Det förtjänar dock att nämnas att korpen som prima materia representerar arbetets första skede, och har i den meningen ofta ett vitt huvud i alkemistisk bildkonst.  Somliga alkemister talar om korpen som Hermes fågel, om vilken det sägs: ”Vet att konstens huvud är korpen, som flyger utan vingar i nattens svärta och i dagens ljus.” (CW 14, par. 727.)

Som symbol för melankoli och mörker kan korpen också kopplas till havandeskap och kreativitet – ”den kreativa natten som nämns i en orfisk hymn, som kallar den en fågel med svarta vingar som befruktades av vinden (anden)”. (CW 14, par. 734.) Att depressioner och kriser för kreativa personer utgör en mylla för skapandet är ju också välkänt. (Cullberg, 1994.)

Korpen kan sammanfattningsvis sägas vara en budbärare från mörkare, kanske osynliga delar av denna värld, eller andra världar.

Comments are closed.