Kroppen

Kroppen

Det omedvetna verkar betrakta vår kropp som ett tillfälligt fordon eller själens hus för närvarande. Således hänvisar ibland drömmar om ”min BIL” eller ”mitt HUS” till ens kropp. Om bilen inte fungerar som den ska, kan detta avse en kroppsfunktion, eller om ens hus går sönder kan det var en förutsägelse om fysiska problem.

Kroppen är självreglerande, autonomt växande eller förfallande, och har som bekant många livsviktiga funktioner som står utanför vårt medvetandes kontroll, som vi endast märker av som symptom vid någon form av SJUKDOM. Huvudsakligen våra inre organ är på så vis ett slags pendang till psyket: Vi är medvetna om vårt medvetande och kan med lätthet styra ARMAR och BEN; men vi är omedvetna om vårt omedvetna och kan inte påverka våra inre organ. De inre organen lever liksom våra omedvetna psykologiska processer sitt eget liv; de är med andra ord autonoma. Liksom DJURET och det omedvetna är kroppen på så vis ”naturlig” och följer sin egen rytm oberoende av jagets önskan. Vi befinner oss så att säga i något självreglerande, både till kropp och själ.

Inom många traditioner betraktas kroppen som ett mikrokosmos, en spegling av världen, där ben är BERG, HÅR VÄXTER, blodådror FLODER, och så vidare. På motsvarande sätt skapas världen enligt mångtaliga mytologier av en urmänniskas, en JÄTTES eller en guds kropp, som i den nordiska. Spår av detta kan speglas i drömmar, där exempelvis en TANDRAD kan förknippas med en bergskedja. Alkemisterna upprepade de vises stens ”kroppsliga” aspekt, och antyder dess (eller dess arbetes) likheter med Kristus, som ju är en förkroppsligad gud.

Kroppsdelar
Kroppens olika delar, som HUVUD, MAGE och HAND, har sina egna symbolvärden som måste tas i beaktande. Ett bra sätt att närma sig symbolvärdet för en kroppsdel är associera till dess funktion – gå, lyfta, hoppa, etcetera. Till exempel, har man skadat benet är det svårt att resa sig, men det går kanske utmärkt om man skadat axeln, då andra utmaningar reses i stället.

Comments are closed.