Kung

Kung

Kungen är världens centrum, universums nav, och allting han gör, oavsett hur insignifikant det kan verka, påverkar alla. Kungen är ”den högste”, den som representerar ”allt”. På detta sätt är kungen en symbol för Självet, ”det kollektiva psykets livsnerv och kärna” (von Franz 2002, s. 19). Kungen symboliserar som Självet ”enhet”. Jesus är ”kungen” i kristendomen.

Självet och jaget har stundom likartade symboler; framträdandet av ”kungens arketyp” i en dröm kan således även hänvisa till en stabil, inre auktoritet, och autonom identitet. Med denna typiska sammansmältning representerar kungen dessutom stundom mellanledet jaget-Självet. Den tyranniske kungen kan lika väl anspela på en inre auktoritet av destruktivt slag, som det tyranniska jaget. (Edinger 1995, s. 172ff.)

Ett typiskt sagomotiv är att det finns flera riken som kompenserar eller står i motsättning till varandra, vilket innebär att den enande symbolen inte längre klarar att hålla ihop ”världen”, att det kollektiva livet spjälkats upp. Om kungen dör följer instabilitet och osäkerhet, kanske upplösning, men det kan som vi återkommer till vara en förutsättning för det nya.

Med en bra kung blir skörden god, men om skörden slår fel och folket svälter krävs en ny kung; psykologiskt sett kräver situationen något nytt. Kungen symboliserar den aktuella, rådande attityden. Om kungen är gammal och sjuk behöver han ersättas, något som ofta representeras av den unge hjälten i sagor. Den gamle, ”dålige” kungen kan representera idén, identiteten eller den arketypiska bilden som måste förnyas.

Individuationsprocessen
Kungen representerar alltså den medvetna attityden som måste genomgå förnyelse, kanske jaget sett från en objektiv (inre) ståndpunkt. Detta uttrycks inte minst inom alkemin som kungens (eller solens eller lejonets) mortificatio. Edinger säger: ”Jag tror att vi kan påstå att det symboliska uttrycket kungens död och pånyttfödelse är individuationsprocessens grundläggande bild…” (1995, s. 216.) Den gamla, kraftlösa kungen representerar psykets, eller dess dominants, förlorade livskraft. Detta följs av kungens nedstigande i vattnet – mötet med det omedvetna. Bilder av sjukdom, symptom, havandeskap, det mångfärgade, illustrerar konflikt och syntes mellan det medvetna och det omedvetna. Kungens son, hermafroditen, ”det runda”, motsvarar psykologiskt formandet av en ny ”dominant”; en process som åtföljs av helhetssymboler. (Jämför CW 14, par. 523.)

Kungen i samtida drömmar
I moderna människors drömmar kan den arketypiska bilden ”kung” iklädas andra roller, ofta mer ospecificerade ledare eller samtida statsministrar, etcetera; någon form av centralgestalt.

Krona
Kungakronan får ses som en hypostas av kungen, och delar således symbolik med denne. Mer specifikt kan kronan symbolisera totalitet och enhet; den som bär kronan är inte i händerna på ödets nycker. Kronan är en solsymbol, liksom kungen ett uttryck för det högsta värdet.

Comments are closed.