Näsa

Näsan är förknippad med intuition. Man kan “lukta sig till” saker och “ha näsa” för något. Om något inte verkar stämma, men man vet inte varför, “luktar det skumt”. Engelsmännen säger att den som följer sina instinkter “följer sin näsa”. För DJUR går en förmodat välutvecklad intuition hand i hand med ett dokumenterat välutvecklat luktsinne, som hos HUNDAR.

Att lukta sig till det värdefulla, att som hundar hitta spåret, få vittring på det man söker, och så vidare, handlar också om möjligheten att orientera sig, att hitta rätt.

Luktsinnets distinktion
Med näsans sinne har människan alltid avgjort om något är ”bra” eller ”dåligt”, värdefullt eller värdelöst, etcetera. I mycket högre utsträckning än vi tror, eller lägger märke till, avgör lukten val av partner. Gud blåste in själen i Adam genom dennes näsborrar (Första Mosebok, 2:7), eftersom ”de avvisar det dåliga och tar emot det goda”, enligt en judisk legend (Ginzberg, vol. 1. s. 26). Vårt värdesättande av det väldoftande återkommer i religiösa sammanhang, med väldoftande offer och rökelser.

Fysiskt attribut
Näsan är det som bokstavligt sticker ut i våra ansikten, vår fysiska identitet, och har därför varit en symbol för hela personligheten. Det har gett upphov till en viss fåfänga kring näsan, å ena sidan, och kanske har man å andra dragit förhastade slutsatser kring detta attribut. Det antyds exempelvis av att näsan varit särskilt populär i talesätt runt om i världen; för att ta ett exempel vid sidan av ovan- och nedanstående, har man “skinn på näsan” är man särskilt karaktärsfast.

Hos män har näsan med sin potentiellt något falliska form varit förknippad med virilitet och tillhörande attribut. En man med lång näsan antogs fordom ha en lång penis; under 1100-talets England skars näsan enligt uppgift av som straff för äktenskapsbrott; när Napoleon behövde en särskilt potent ledare eftersökte han en karl med “en rejäl näsa”. Å andra sidan är plastikkirurgi av just näsan en av de absolut vanligaste kosmetiska ingreppen för kvinnor idag – men sällan för att göra den längre eller mer rejäl.

Som fysiskt attribut har näsan varit föremål för skämt, hån och klander. Den som lägger sig i något han inte har med att göra “lägger näsan i blöt”; blir man dragen vid näsan har man blivit lurad (vilket visserligen antyder bristande intuition); den högfärdige har “näsan i vädret”; när Pinocchio ljög växte hans näsa, och så vidare.

« Back to Glossary Index