Öga

Öga

När vi öppnar ögonen kommer ljuset in i vår värld, och vi kan urskilja, identifiera, orientera oss, och så vidare. Ögat symboliserar LJUS och medvetenhet. ”Ögat, liksom solen, är både en symbol och en allegori för medvetenhet.” (CW 14, par. 47.) Skillnaden mellan ett ljus och ett öga är dock att ögat antyder ett seende subjekt.

Att inte vilja se är att föredra att vara omedveten; att inte kunna se, att tvingas sväva i okunskap. (Jämför dock BLINDHET, och notera att den som sluter sina ögon för omvärlden medvetet kan öppna dem för den inre världen.)

Ljus och medvetenhet
Samtidigt finns det en universell föreställning att ljus strömmar ut ur ögonen (då det slutna ögat antyder att ljuset riktas inåt, jämför BLINDHET), till exempel Lukas 11:34, ”Ditt öga är kroppens lykta”; öga och ljus är på sätt och vis symboliska synonymer. Vi kan också jämföra Sakarja, fjärde kapitlet, där lamporna i profetens syn är Guds sju allseende ögon.

Ögat och möjligheten att se är såleds en symbol för framför allt medvetandet, jaget, men även visioner och lärande. (Se även HUVUD och ANSIKTE.) Detta avspeglas också i den universella föreställningen om ögat som avvärjer det onda ögat; att om ”den onde anden” blir sedd – det vill säga reflekterad, medvetandegjord – blir han besegrad. (Jämför NAMN.)

Mer mystiskt kan ögon vara uttryck för ”det omedvetnas många ljus”, det vill säga symboliskt uttryck för möjligheten att det inres komplex i sig besitter en form av medvetande. Detta är i så fall ofta uttryckt som gnistor, många ögon och stjärnhimlen.

Det gudomliga
Det kan också symbolisera “det allseende” – guden (Självet), föräldern, samvetet – det man inte kommer undan. Ögat är människans medvetenhet, och ”samtidigt Självet som ser på oss.” (von Franz 1995b, s. 166.)

Öga är ofta en symbol för gud (som ju ”ser allt”), det heligas närvarande. Dess symboliska betydelse (se ovan) och mandalaform med pupill och iris gör det också ofta till en symbol för centrum eller Självet. Guds öga som ser allting och penetrerar människans hjärta är en ”reflektion av ens insikter i det egna varats verklighet.”

Vidare var ögat för alkemisterna himlen; Heliga ande beskrivs som ett öga; Hermes som ”himlens öga”, och så vidare; i antikens Grekland motsvarar solen det högra ögat och månen det vänstra.

Det själsliga
Enligt egyptierna var ögat själens hemvist, och vi säger ännu att ögonen är ”själens speglar”; de mandalaformade, fängslande och rätt underliga ögonen avslöjar människans verkliga natur. Ofta finner vi oss studera någons ögon när vi försöker förstå den andre, som om ögonen berättade för oss vad denne tänker. Det är som portar till den andra sidan, till människans insida.

Iris
I grekisk mytologi är Iris regnbågens gudinna och gudarnas budbärare. Inom alkemin är hon kvar som Guds budbärare och är i stora stycken synonym med påfågeln. (Se REGNBÅGE och PÅFÅGEL.)

Vetskap och kunskap
Att se är att veta (och har likartat symbolvärde, som upplysning och medvetenhet.) Man säger: ”Jag tror det inte förrän jag ser det.” Det man sedan en gång sett kan man aldrig göra ”osett”. Många sagor anspelar på detta, där det är något hjälten inte får se – en kunskap han inte får tillägna sig. Ögat är som sagt förknippat med insikt och upplysning.

Inställning och förmåga
I mer vardagligt sammanhang handlar ögon om att se, givetvis, men säkert mer symboliskt än att bara titta. Vi har många ord och uttryck som beskriver ögats symbolik: “Så ser inte jag det”, “han har tunnelseende”, “kan du inte se det?”, “se vartåt det barkar”, “se mellan fingrarna”, “se längre än näsan räcker”, och så vidare. Allt detta anspelar mer eller mindre på vår psykologiska inställning och förmåga, inte på att använda våra synorgan. Engelskans see betyder ju både se och förstå.

Ögat eller blicken avslöjar ens hjärta, för ”där blicken ligger, ligger också ens hjärta”. På samma vis ”håller vi ögonen” på något, eller ”släpper det inte med blicken.” På så vis avslöjar vår blick vad vi är uppmärksamma på, eller borde intressera oss för.

Förföljesmani
Om ögon dyker upp i drömmar eller andra spontana uttryck kan det anspela på begynnande paranoia, där det ”inflaterade” jaget projicerar ”Guds öga” på sin omgivning och känner sig övervakad och förföljd. (Edinger 1995, s. 67.)

Comments are closed.