Orm

Orm

Ormen är en mycket komplex symbol, men i “vardagliga” sammanhang är den nästan alltid kopplad till drömmares relation till sina instinkter (närmare bestämt en instinkt ”långt ifrån medvetandet”), i synnerhet om det rör sig om en MÅNGFALD ormar. Det behöver inte vara uttryck för just sexualitet, som ju är en populär uppfattning. En näraliggande, allmän och mer andlig syn på ormen är att den representerar livskraft, den cykliska energi som genomsyrar våra liv och vår värld. ”Ormen symboliserar … med ett ord: det utommänskliga i människan.” (CW 9ii, par. 291.) Till skillnad från varmblodiga djur går det nämligen inte att upprätta psykisk rapport med ormar (eller FISKAR, KROKODILER, ÖDLOR, etcetera). Samtidigt som ormen är ”det lägsta” är den ”det högsta”, och förknippad med läkande, visdom, andlighet, etcetera.

Sammanfattning
”I och med att skuggan … är omedveten för de flesta människor representerar ormen det som är helt omedvetet och inte kan göras medvetet, men som i egenskap av kollektivt omedvetet och som instinkt förefaller äga ett vetande som ofta upfattas som övernaturligt”, skriver Jung i Aion, och fortsätter: ”Det är den ’skatt’ som ormen (eller DRAKEN) vakar över och samtidigt skälet till att den å ena sidan står för det onda och mörkret och å andra sidan för visheten. Dess relationslöshet, kyla och farlighet uttrycker den driftsmässighet som hänsynslöst grymt och obevekligt sätter sig över moraliska och andra mänskliga önskningar och betänkligheter, och därför har samma förskräckande och fascinerande verkan som den plötsliga anblicken av en farlig giftorm.” (CW 9ii, par. 370.)

Egna associationer
Eftersom ormen som drömbild är motsägelsefull och outtömlig är det vanligtvis bra att så långt som möjligt hålla sig kvar vid det faktiska innehållet i drömmen och ens egna associationer till ormen; det finns i synnerhet med komplexa symboler en risk att gå VILSE i mytologiskt innehåll som kanske inte är relevant för drömmen man hade.

Utveckling och initiation
Den hemska ormen som vi stöter på i våra drömmar och vårt tillbakaryggande inför den, kan vara uttryck för att vi står inför ett nytt steg i vår utveckling; inför det okända vi måste konfrontera. Ormen är ofta en symbol för initiation. Liksom vår individuationsprocess pågår hela livet, växer ormen hela livet, och av oss båda kräver det att vi regelbundet ömsar det skinn vi växer ur. Ormen uttrycker en ”introverterad libido” som leder till skuggornas värld och/eller skatten som är svår att finna.

Instinkt
Lägre ryggradsdjur som ormar symboliserar ofta lägre delar av psyket i våra drömmar, och hör anatomiskt till ryggraden och lillhjärnan (eller “reptilhjärnan”). Det är därför man tenderar att drömma om ormar när jaget i högre eller lägre utsträckning förlorar kontakten med sitt ”kroppens visdom” (se nedan). Jung: ”[Ormen] är en lämplig symbol för att uttrycka det faktum att vårt medvetande mer eller mindre fullständigt avskiljts från sitt instinktiva fundament.” (2019, s. 273) I dessa sammanhang upplevs ormen vanligtvis som negativ och obehaglig – något man vill fly ifrån, trots att det är det livgivande. ”Ormen symboliserar alltid liv som kommer från nedan; det är en ktonisk symbol, en jordisk symbol.” (Ibid., s. 272.)

Otäcka impulser
I drömmen dyker ormen plötsligt upp som omedvetna impulser och stör jagets avsikter, kanske skrämmer och verkar farlig. Ormen är ett otäckt djur som plötsligt dyker upp – på stigen framför, i fickan, i en sko. Den är således även symbol för rädsla. I synnerhet om jaget är rädd för det omedvetna innehållet eller den omedvetna impulsen framställs ormen som läskig och farlig i drömmar. Det man möter i drömmar framställs vanligtvis på ett sätt som speglar ens attityd till innehållet.

Ormbett
Ormen symboliserar i vid mening instinkt men också andlighet, och att bli biten av en orm är ofta en varningssignal för att man negligerar sina instinkter. Den omedvetna impulsen som skrämmer oss med ett bett vill dra uppmärksamhet till detta. – För att närma sig symbolen i en dröm är det förstås viktigt att notera var på KROPPEN man blev biten.

Som nämnts tidigare symboliserar ormen ofta initiation, där själva bettet är smärtan som initiationen innebär.

Ormens giftbett förknippas med PILAR, som Amors pilar; att bli skjuten av en pil är likt ett bett, och liksom ormens gift gör en sjuk kan kärlek bli som ett gift som gör en febrig, viljelös, svartsjuk (som det engelska uttrycket lovesick illustrerar).

Vi förknippar ormbett med gift, men ormen har också helande kvaliteter, och ett bett i drömmen kan också vara ett slags initiation till en andlig aspekt av livet.

Ormen är en vinglös DRAKE och som mytologisk bild delar den mycket symbolik med detta monster, de är ibland till och med synonyma.

Gift
Ormens slingrande och dess gift kan i vissa fall anspela på relationer. Om man drömmer att man är förgiftad av ormar, till exempel, kan det hänsyfta på en situation som är giftig; där aggressionen är dold och falskhet råder snarare än uppriktighet, etcetera.

På ett mer arketypiskt plan kan bettet och giftet reflektera initiationstemat, som är skrämmande, smärtsamt och transformerande – då giftet i kroppen är ett uttryck för sistnämnda. Gift och läkande är ett motsatspar som går hand-i-hand, så giftet kan vara det läkande.

Ande och energi
Både i Bibeln och inom alkemin var ormen “TRÄDETS ande” och “KÄRLETS ande”. Den symboliserade en “växandets princip” som var oåtkomlig för människans medvetna intelligens. Den jungianske terapeuten Ernst Aeppli (citerad i Biedermann 1991, s. 308) menar att ormen ”enligt all psykologisk erfarenhet utgör … en stor symbol för psykisk energi.” Denna energi kan vara kreativ, destruktiv, sexuell eller bara instinktiv. Inom kundaliniyoga är denna koppling mellan orm och energi särskilt framträdande.

Kroppens visdom
Ormen är förknippad med våra instinkter och därmed med ”KROPPENS visdom”. Vår kropp vet om något är bra eller dåligt – vi får ont i magen eller fjärilar i magen, och så vidare; vi får ”ryggmärgsreflexer” och bör lita på vår ”magkänsla”, etcetera. Ormen som drömsymbol är förknippad med denna primitiva visdom som alltid hjälpt människan att överleva.

Samtidigt är ormdrömmar ofta förbundna med vår faktiska kropp, i synnerhet våra autonoma processer. Enligt analytikern Sauer (1993, s. 23) har “ormdrömmare” ofta psykosomatiska besvär och dessa drömmar kan vara varningar som gäller ens hälsa.

Naturlig-onaturlig
Liksom med djur i allmänhet (och andra bilder också) bör man vara uppmärksam om ormen i drömmen är “naturlig” – helt enkelt en vanlig orm i sitt rätta element – eller om den är onaturlig i beteende eller form. Sistnämnda kan indikera en “störning” avseende till exempel förhållandet till ens instinkter. Ormen kan också vara “onaturlig” på ett mer andligt sätt, säg en vit orm i ett palats som skulle kunna indikera ett andligt innehåll snarare än instinktivt.

Naken och sann
Ormen saknar päls och fjädrar och är förknippad med NAKEN-symbolen: sanning, äkthet och skyddslöshet, den nakna sanningen.

Kontra medvetandet
Ormdrömmar förekommer ofta när den medvetna attityden inte är naturlig; den kan vara välanpassad men ändå ”misslyckad”. En sådan situation konstellerar ens inre dubbelgångare som uppträder som orm. Man fruktar den, men samtidigt är den så att säga räddningen; den är länken mellan medvetet och omedvetet som leder till en helhet, i motsats till jagets ensidighet. Ofta när ormar dyker upp i våra drömmar är det något avskilt som behöver ”sammankopplas” eller integreras i den medvetna personligheten.

Denna dubbelnatur mellan det medvetna och det omedvetna gör att ormen i mytiska sammanhang är både livsfarlig och livgivande. Den otäcka ormen är vägen till visdom, och mötet med ormen i en dröm kan indikera att medvetandets ljus tänds (som när de första människorna åt av frukten ormen bjöd och ”öppnade sina ögon”, enligt Första Mosebok 3:7.). I dylika symboliska sammanhang uppträder ormen ofta tillsammans med BARN och fungerar som en själaledsagare och ett orakel.

Det lägsta och det högsta
Ormen är alltså både en symbol för det “låga”, instinktiva, men kan samtidigt vara ett uttryck för andlighet och visdom. Inom gnosticismen är ormen symbol för den gudomliga visdomen. Att ormen är ”ond” är något unikt för Bibeln, liksom förbudet mot att äta visdomens frukt; associationen visdom-träd-orm återfinns bland annat i antikens Grekland och Mesopotamien, och att äta av kunskapens frukt var en åtråvärd initiation snarare än ett brott.

Ibland förenas det ktoniska och det andliga i en bild av en bevingad orm. I alkemisters beskrivningar, till exempel, tycks orm och DRAKE vara utbytbara begrepp.

Eld
Ormen är liksom draken förknippad med eld, och avbildas ofta som ”eldorm”. (För både Kundalini och Python är eld ett attribut, till exempel.) Både orm och drake är vanliga initiationssymboler och uttryck för ”livskraft”. Ormen är en vinglös drake, och de krälande respektive flygande ”eldmonstren” ligger ofta i konflikt med varandra.

Livsfarlig helare
Ormens speciella egenskap att ömsa skinn – ett slags förnyelse – har gjort den förknippad med helande, förvandling och återuppståndelse. Läkedomens gud Asklepios främsta attribut var förstås ormen, och bortsett från Första Mosebok återkommer ormens helande kraft i Biblen; för ofiterna var Kristus ormen, som återuppstånden helare, etcetera. I synnerhet om ormen ligger vid eller kring ett träd, vid en källa, och så vidare, kan den reflektera detta slags innehåll i drömmar.

Motsatsernas förening
Å ena sidan helare, men å andra tänker vi oss ormen som farlig, giftig och dödlig. I kristen tradition förknippas den med djävulen, frestaren, och så vidare; men inom alkemin med motgift, och ”principen som leder alla ting till mognad och fullkomning” (CW 12, par. 523). Ormen slingrad kring ett träd eller en påle understryker dess association som helhetssymbol, vilket ju också antyds gång efter annan här: Den står för det högsta och det lägsta, det skadliga och det helande, etcetera – den förenar motsatser.

Ormen är ibland en feminin symbol och ibland en maskulin. (Se nedan.) Vi kan inte lätt avgöra om en orm är en hane eller en hona och upplever den som både och; även på detta sätt uttrycker ormen motsatsernas förening.

Vid sidan av dessa symboliska bilder illustrerar ormen med sitt slingrande en spänning mellan motsatser och ett medel att förena dem.

Slingrande fram och tillbaka
Ormens slingrande beskriver en dynamisk kraft (möjligen mellan motsatser), och denna rörelse tillsammans med förmågan att ligga som i cirklar kopplar den till symboler som LABYRINT och SPIRAL, och delar således dessa bilders symbolik. Danser som uttrycker cirkelrörelser och labyrintlika förflyttningar över platsen är ofta ormdanser. Den slingrande vägen och floden är uttryck för samma labyrintlika väg mot målet. Medan vi i vår tid föredrar att se vår personliga utveckling som en rak linje, rör det sig snarare om ett fram och tillbaka, upp och ned, som ormen symboliserar.

Jung skriver (CW 12, par. 6): ”Den rätta vägen till helheten utgörs … av ödesbundna om- och villovägar. Det är en logissima via, inte en rak utan en motsatsförbindande meanderslinga som påminner om den vägvisande caduceus, en stig vars labyrintiska slingrighet inte saknar fasor.”

Uroborus – cirkel och spiral
Ormen som biter sin egen svans är en symbol för evighet och helhet (”alkemisternas mandala”, integrationen av motsatser; den slukar och föder sig själv), men å andra för det odifferentierade utgångsläget och den ”cirkulerande” processen (circulatio, se CIRKEL), samt för stenen, målet. Psykologiskt sett motsvarar den omedvetenhet, individuationsprocessen och Självet.

Ormens symboliska association till kretsloppet (död, återuppståndelse) samt fysiska förmåga att ligga med kroppen i cirklar gör den också förknippad med SPIRALEN och dess symbolik, som redan nämnts.

Det feminina och fruktbarhet
Ormen är förknippad med det underjordiska (se nedan), mörka och okända; med kvaliteter som brukar associeras med det feminina och materiella. I myter och legender är ormen ett monster i havet, som Midgårdsormen. (Jämför DRAKE.) Som ”fuktig” och ktonisk hör den till gudinnor som Hekate och Demeter. Samtidigt är ormen associerad med det livgivande VATTNET, och vaktar ofta en källa i symbolspråket. Till följd av denna fuktighet, koppling till underjorden, förmåga att framträda och försvinna samt det feminina är ormen även förknippad med MÅNEN – båda försvinner i mörker och återkommer förnyade.

Det maskulina och befruktning
Samtidigt har ormen en fallisk aspekt och anses befrukta den feminina jorden. Den är förknippad med det livgivande, med ”det vegetativa livets hela grönska och blomning”; den bor i jordens inre och tycks befrukta den.

Underjorden och uppståndelsen
Ormen som plötsligt dyker upp på marken framför en och sedan försvinner igen ger en association till underjorden och därmed det omedvetna (eller närmare bestämt ”det omedvetnas inledande skede”). ”I likhet med fisken personifierar den det mörka och avgrundsdjupa, djupt VATTEN, SKOG, NATT och GROTTA.” (CW 9ii, par. 293.)

Ett annat sätt att uppleva ormens uppdykande och försvinnande är att associera till osynlig-synlig, och ormen blir därmed en symbol för övergången mellan världar. Ormen delar i dessa avseende mycket symboliskt innehåll med fisken, såsom ”psykiska rörelser eller upplevelser” i eller från det omedvetna.

Hjälte
Hjältens koppling till ormen är uråldrig; till exempel att han fortsätter leva som orm när han dött, och/eller att han dyrkas som orm. (Jämför nedan.)

Själ
Det är en vitt spridd idé att själar och andliga krafter framträder som ormar. Den är dessutom förknippad med just de dödas själar. Till dessa och ovan angivna bilder hör ormens relation till Moder Jord, som ju bland annat regererar över den (under)jord vi alla måste återvända till. Ormen symboliserar således både död, själ, odödlighet, återuppståndelse.

Förvandling
När ormen ömsar skinn lämnar den ”det gamla jaget” bakom sig; precis som vi själva ibland säkert har önskat att man kunde ömsa skinn, framträda som ny. Ormen kan anspela på möjligheten att förnya sig.

Liksom ormen är förknippad med underjorden är den ibland en symbol för det omedvetna som sådant. På så vis blir ormen också en symbol för det prima materia som behöver förvandlas (samt ”anden i stenen”) – det instinktiva som måste förvandlas till det andliga. För alkemisterna kan ormen vara Mercurius, som symboliserar både transformationsprocessen och dess innehåll.

Comments are closed.