Rädsla

Rädsla karaktäriserar mardrömmar och mötet med det okända. Man ska komma ihåg att det man möter i drömmar som regel är en spegling av vår attityd till innehållet; det inom oss vi förvisar återkommer som monster, inte för att det är ondskefullt i sig utan för att jaget förvisat det. Alla som är bekanta med Shelleys roman vet att Frankensteins monster inte var ondskefullt från början, utan det är förvisningen till vildmarken (det omedvetna) som drar igång tragedin, som omöjliggör Frankensteins lycka.

Jagets reaktion

I “podden” This Jungian Life upprepar de tre analytikerna att man inte alltid ska utgå ifrån drömjagets reaktioner när man bedömer en drömbild. Till exempel blir man ofta rädd i drömmar när något som är motbjudande för jaget sker, men vid ett mer objektivt betraktande kan det hemska i själva verket vara eller leda till något gott (se till exempel LEMLÄSTNING).

Man kan tillfoga att drömjagets reaktioner och beteenden som regel speglar vakenjagets vanemässiga och kanske omedvetna dito, men uttryckt symboliskt. Således är drömjagets reaktioner inte alltid de adekvata.

Visdom

Rädsla är i sig inte heller något nödvändigtvis ont. ”Att frukta Herren är början till vishet”, som det står i Bibeln (Ordspråksboken, 9:10). Den som inte förmår att frukta det som fruktas bör, förmodligen till följd av inflation, blir nog varken klok eller långlivad.

Möta faran

Att övervinna rädsla (som att med öppet sinne vända sig mot det som jagar en i drömmen) tenderar att vara mer belönande än att undvika det man är rädd för, samtidigt som man alltså å andra sidan bör förstå att somligt ska fruktas. Det är väl denna smala väg framåt som betecknar visdom.

Det oerhörda

Mötet med det heliga eller det som är större än en själv är i högre eller lägre grad numinöst. Till exempel, att av oklara orsaker känna att något oerhört närmar sig kan vara kopplat till jagets inledande möte med Självet.

« Back to Glossary Index