Skog

Skogen är en mystisk plats där man inte ser så långt och kan möta det okända. Liksom exempelvis HAV och MÖRKER är det vanligtvis ett uttryck för det omedvetna i sig; det kan vara farligt och främmande, man kan gå VILSE och råka på äventyr; man kontrollerar inte sin omgivning, utan området behärskas av DJUR och natur och man riskerar att plötsligt bli attackerad. Man är i händerna på otämjda krafter. Skogen är med dessa egenskaper en symbol för det omedvetna i sin “naturliga” form, oberoende av jaget/människan.

Om hjälten går in i skogen kan vi vara rätt säkra på att han kommer ett möta det okända – en vis varelse, en häxa eller ett monster, till exempel – vilket psykologiskt kan hänsyfta på tidigare okända sidor av honom själv. Detta arketypiska tema är förstås välkänt från folksagor men återkommer i samtida filmer och tevespel; det är när Luke Skywalker kraschat i skogen och inte finner någon väg ut som han möter Yoda och därmed inser sina potentialer, för att nämna blott ett välkänt exempel; han finner så att säga sig själv i det omedvetnas djungel.

Å andra sidan kan skogen vara omfamnande, beskyddande och fruktsam; en plats där man kan vara ensam med sina fantasier och drömmar utan att störas av andra människor eller vardagens realiteter. Skogen och den halvt omedvetne människan representerar på så vis ett slags ursprunglig tillvaro – Den stora modern eller moderskomplexet.

Framträdande för just skogen som ett uttryck för det omedvetna är förstås att det är vegetationens sfär; psykologiskt sett den psykosomatiskta sfären.

Sagor börjar ofta i en skog, det är utgångspunkten, då ett slott kan vara målet – en illustration av hjältens utveckling från relativ omedvetenhet till relativ medvetenhet.

« Back to Glossary Index