Solen

Solen

Solen är en förutsättning för allt liv på jorden; den ger oss LJUS och värme och alla mänskliga kulturer har haft riter och ceremonier till dess ära. Men solen kan också förblinda, förtorka och skada oss, vår jord och våra tillgångar. (Jämför ELD.) Traditionellt är solen symbol för det obeskrivbart gudomliga.

Upplysning och medvetenhet
Å ena sidan är solen och dagen symboler för medvetenhet och upplysning. Solen är livets källa och en bild för evig helhet. – Observera dock att en LAMPA är en vanligare som symbol för medvetenhet i nutida drömmar.

Soluppgång
Soluppgången är den klassiska bilden av att det ljusnar efter en mörk period; en ny dag, ett nytt liv föds. Ny energi kommer till drömmarens liv.

Kollektiv medvetenhet
Å andra sidan kan solen vara en bild för kollektiv medvetenhet, eftersom solen skiner lika på alla – det är “allas ljus”. (Medan ett “personlig ljus” eller medvetenhet snarare symboliseras av ett stearinljus eller motsvarande.) (Jämför ÖGA.) ”[Solen] är en symbol för medvetandeprincipen, inte jagmedvetande, utan medvetandet som helhet”, säger von Franz (1995a, s. 203), och tillägger att HAVET är dess motsats.

Intensitet
En het dag i drömmen med intensiv sol kan symbolisera en intensiv situation, det vill säga en situation med mycket libido.

Alkemi
För alkemisterna var ”sol” en mystisk kraft snarare än en allegori för en substans, som antogs ha en förvandlande kvalitet. Med hänvisning till Dorn skriver Jung: ”Precis som den fysiska solen lyser och värmer upp universum, så finns det i människans kropp, i hjärtat, en solliknande hemlighet från vilken liv och värme strömmar.” (CW 14, par. 113.)

Inom alkemistiskt bildspråk, ur psykologiskt perspektiv, representerar solen både jaget och Självet; jaget stiger ur Självet, men Självets medvetandegörande kräver jaget.

Alkemisterna kopplade förstås solen till guldet, men ”precis som det ’filosofiska’ guldet inte är det ’vanliga’ guldet är solen varken blott det metalliska guldet eller himlakroppen.” (CW 14, par. 110.)

Svart sol
Alkemisterna använde ofta begreppet sol niger, ”den svarta solen” – solen när den är i underjorden (om natten), eller betecknande för nigredo eller putrificatio, dödens tillstånd. “Liksom Mercurius är solen i alkemin ambivalent.” (CW 14, par. 113.) Sol och skugga förutsätter varandra – ingen sol, ingen skugga; symboliskt sett blir skuggan en del av solen.

Comments are closed.