Spindel

Spindeln är som arketypisk bild förknippad med Den förfärliga modern (det vill säga modersarketypens mörka sida). Den har en rad egenskaper som tillskrivs denna bild: Den lockar, snärjer, paralyserar, SLUKAR. Tolkien beskriver explicit symbolens negativa egenskaper som ”honmonstret” i Sagan om ringen. Jung säger: ”Det omsvepande, omfamnande, omslingrande pekar ofrånkomligen på modern.” (CW 9ii, par. 20.)

Öde
Spindeln väver nät, liksom nornor och gudinnor, samt välkända litterära figurer som Penelope. (Notera att alla dessa figurer är kvinnor, apropå ovanstående.) Nätet gör att spindeln liksom nornorna förknippas med öde, med ”livets väv”.

Fastna
Till nätet och ödet hör också bilden ”att vara fast” i något, eller rentav vara som paralyserad av möjligen moderlig kraft. Spindelnätet fångar en, giftet paralyserar en.

Spinna
Men väven kan också snärja, binda in drömmaren i en annan värld; exempelvis kan tankar, fantasier ”spinna” (gå runt, runt) så pass att drömmaren paralyseras och förlorar kontakten med världen.

Trickster
I folksagor, ramsor, gåtor och andra folkliga uttryck har spindlar en tricksterkvalitet – den är listig och lekfull. I dessa sammanhang är spindeln nära förknippad med sitt spinnande av nät, förmåga att hänga i en tråd, och så vidare. Enligt spridd vidskepelse är den kopplad till tur (en tricksterkvalitet) och får således inte DÖDAS; på sina håll betyder det REGN om spindeln dödas. Den har till och med setts som ”människans vän”.

Självet

Egenskaper som spindelns åtta ben, mandalaformade nät och association till ödet gör att den ibland är ett uttryck för Självet; möjligen i dess negativa aspekt, som dyker upp när man fruktar det omedvetnas strävan efter integration

« Back to Glossary Index