Stjärna

« Back to Glossary Index

Stjärnorna på himlen som roterar kring polstjärnan eller världsaxeln har setts som uttryck för den kosmiska, eviga ordningen.

Stjärnhimlen kan tolkas som det kollektivt omedvetnas arketyper; stjärnbilder ses som gudar; mönster som det omedvetnas hemliga innehåll. Stjärnor kan också dela GNISTANS symbolik (se detta).

Den enskilda stjärnan symboliserar den unika (och eviga) personligheten, som uttrycker ens individualitet (Självet). Den kan ibland ses som “individuationens princip”, den är kopplad till själen och till ödet. Den uttrycker den mystiska förbindelsen mellan makrokosmos och mikrokosmos – det som är utanför är också innanför, och vice versa.

Stjärnans födelse och död sätts i samband med stora människors födelse och död, och med människors öden. Enligt myter kommer vår själ från stjärnorna och återvänder dit efter vår död. Enligt folktro hade var och en sin egen stjärna på himlen, som tändes när hon föddes och släcktes när hon dog. En liknande bild är den vanliga föreställningen att ett stjärnfall är en själ som faller till jorden, det vill säga återigen att någon föds.

« Back to Glossary Index