Svärd

Svärd är en fallisk symbol för särskiljande och makt. Det återkommer inom alkemistisk tradition som det som dödar och det som delar i två – det vill säga särskiljer eller differentierar (grundförutsättning för medvetenhet); det alkemisterna kallade separatio. (Jämför KNIV och TVÅ.) Det är en symbol för makt och lag, det dömande.

Medvetenhet
Svärdet som det särskiljande, det vill säga medvetenhet, kommer i uttryck i Jesus ord: ”Jag har inte kommit med fred utan med svärd” (Matteus, 10:34). Denna symbol för upplysning bringar medvetenhet, inte fortsatt slummer. Svärdets särskiljande funktion framkommer också i Gamla testamentet, där ängelns flammande svärd ”skilde de första föräldrarna från paradiset”. (Se CW 11, par. 359.)

Eftersom svärdet är tillverkat av människor, gärna utsökta arbeten, är det ett mindre instinktivt och mer medvetet uttryck än till exempel STAV.

Eros nödvändighet
Särskiljandet och uppdelandet kan inte ske med en ensidig, tygellös logos; ett levande helt kan inte delas för att tillfredsställa motsatta ståndpunkter. Eros måste ha del i arbetet, liksom kärlek krävs för påföljande coniunctio.

Penetration
Ibland är det stötande svärdet ett annat uttryck för samma innehåll som Amors PILAR. Svärdet används för att uttrycka makt och kraft och vrede. Det PENETRERANDE, klyvande och särskiljande är likartade symboler, och ”det främsta kännetecknet på ökad medvetenhet”. (CW 9ii, par. 185.) ”Svärdet är således det som ’dödar och skänker liv’.” (CW 11, par. 357.)

Fixering
Att ränna svärdet i något är en bild för att fixera det – alkemins fixatio, som har symboliska likheter med coagulatio, förkroppsligandet. Den främsta bilden för detta är Kristi korsfästning, att vara fixerad vid materian; anden är inte längre fri. Den återkommer i bilder med mercuriusormen upphängd på korset, eller där adepten kör svärdet i kungen.

« Back to Glossary Index