Träd

Träd

Träd är en komplex symbol som representerar ”levande innehåll i det omedvetna”, där enskilda, märkvärdiga träd har en personlighet; i drömmar ofta en bild av människans liv och (personliga) utveckling på ett autonomt, omedvetet plan – ett uttryck för individuationsprocessen (eller det i sammanhanget närmast synonyma Självet). Jung säger att ”trädet är en arkaisk symbol som alltid avser en inre utvecklingsprocess.” (2019, s. 272.) Eftersom detta innehåll representeras av en växt ligger det djupt ned i det omedvetna; det har rötterna ned i den jorden, ett uttryck för att processen har sina rötter i den fysiska kroppen.

Inre utveckling
Man kan säga att människans inre utveckling växer likt ett träd i en inre TRÄDGÅRD, något som ofta illustreras i drömmar. Detta “utvecklingsträd” lever sitt liv i hög utsträckning oavsett jaget. Med andra ord är trädet i vissa sammanhang en symbol för individuationsprocessen (och var i alkemistisk tradition en ”omtyckt symbol” för deras opus; Mercurius symboliseras också ofta som träd). Man kan inte “göra” sin egen utveckling, utan det är något som sker, som växer likt ett träd mot ett individuellt mönster. Däremot är det ju möjligt att ta hand om sitt träd, liksom det finns en risk att det far illa. Alkemisterna framställde ibland sitt arbete som att plantera och vårda ett träd, tills det bar frukt, gyllene ÄPPLEN.

Man kan se trädets själva form som ett uttryck för utveckling – stammen skjuts upp ur jorden och vecklas ut i kronan. (Sedan faller löven till marken, blir jord och näring för trädet, som suger upp det och bildar nya löv som fälls, etcetera, och bildar ett kretslopp, en cirkulation.)

Precis som det mänskliga livet genomgår trädet cykliska förändringar, och varje fas bildar årsringar som ett slags markeringar för dess mognadsprocess. På samma vis har vi våra ”årsringar” inom oss, i form av våra åldrar och dess perioder vi bär med oss.

I alkemin är trädet ett uttryck för arbetet och filosofin – det arbor philosophica som symboliserar andlig utveckling och upplysning.

På sina håll har man antagit att varje människa har ett eget träd, som ”föds” samtidigt som henne. Det som sedan händer med trädet händer med människan. Om hon lever ett gott liv frodas trädet, och så vidare, men om någon skadar trädet skadas människan, etcetera.

Ett träd som fälls kan symbolisera slutet på en viss livsprocess eller utvecklingssteg och därmed antyda början på något nytt. Att beskära ett träd kan spegla hur drömmaren medvetet tar hand om sin utvecklingsprocess. Ett sjukt eller dött träd kan å andra sidan hänvisa mot en negativ biologisk omständighet, rentav en ännu oupptäckt SJUKDOM, eller andlig eller psykologisk ”död”.

Urträd och död
Trädet är som symbol paradoxalt, men som regel är det en feminin bild. I många kulturer har människan sitt ursprung i ett träd (eller som träd, likt Ask och Embla), och träd är också mytologiskt (t.ex. Osiris) eller bokstavligt (t.ex. indianska traditioner) en grav; förknippad med moderligt ursprung, och återvändandet till det moderliga slutet. Enligt somliga nordeuorpeiska traditioner bodde de ofödda barnen i ett heligt träd i mitten av byn.

Trädet är som alla symboler ambivalent: Å ena sidan ett uttryck för livet, å andra för döden – precis som Den stora modern.

Moder
Trädet är alltså ofta en feminin symbol, förknippad med särskilda kvinnor i både dröm och saga. Det finns något sövande och omslutande kring trädsymbolen, vilket är särskilt framträdande i Sagan om ringen (Gamla skogen och Lothlórien). Trädet kan symbolisera en frånvarande modersgestalt, både i dröm och saga, som i Askungen men även i många andra folksagor.

Trädets ande
Till trädet hör en ”ande”, exempelvis en orm i religion, saga och dröm, som representerar dess numen; ”denna levande entitet som följer med psykets objektiva verklighet”. (Edinger 1995, s. 76.)

Världaxel
Trots ovan angivna har trädet en fallisk kvalitet och är i vissa avseenden synonymt med världsaxeln. Det mytologiska trädet har sina krona i himlen och sina rötter i underjorden. Yggdrasil är ett känt exempel på detta.

I norra Europa har det funnits en tradition att ha sitt eget vårdträd på gården, liksom man åtminstone i Tyskland ofta haft ett träd mitt i byn. Detta kan ses som en uttryck för – liksom PÅLEN i rituella sammanhang – världens mitt. (Se även VÄXT samt specifika träd som AL, EK och GRAN.)

Comments are closed.