Tre

Talet tre anses dynamiskt, maskulint och förknippat med rörelse, tid och öde. Det har en anstrykning av helhetstal, men ofta ser man att ”det fjärde” fattas. Man kan säga att tretalet är ett uttryck för en dynamik som ännu inte fullbordats eller kommit i vila. (Se även FYRA och TAL.)

Dynamisk utveckling
Triader är dynamiska och kan representera begär, drifter och förändringsmöjligheter. Tretalet betraktas som aktivt, det är förknippat med ”idéer” och kreativitetens flöde; det betecknar en ”utvecklingsprocess i tiden” (CW 11, par. 180). (Fyrtalet är mer fysiskt, vilande och feminint, men det finns en låt säga psykologisk ambivalens mellan tre- och fyrtalet. Jämför CW 12, par. 31.)

Tretalet har magiska kvaliteter, för det är ett tal som får något att hända. Man gör något tre gånger och sedan inträffar det (fjärde). Detta är ju ett känt motiv från folksagor. Tre är alltså den energi, den tid som krävs för ett visst utfall (många gånger enligt ödet). Enligt ett sätt att se på saken är 1 urtillståndet, 2 öppningen mot medvetandet eller insikt om konflikten, och 3 lösningen (som leder till 4, helheten). (Jämför TVÅ.)

Tretalets dynamik är också en del av drömmens struktur: Öppningen illustrerar den aktuella situationen, sedan följer problemet drömmen behandlar, och drömmens avslutande pekar framåt.

Öde och tid
De tre nornorna i nordisk mytologi representerar dåtid, nutid och framtid; de motsvaras förstås av de grekiska moirerna som ju också var tre till antalet. Om man drömmer om tretalet, exempelvis tre kvinnor, låter det förstå att man kommit till en ödesmättad punkt och att något oundviktligt kommer att inträffa. (Se även NIO, “nödvändighetens tal”.)

Enligt den jungianske analytikern Kenneth James i podden Speaking of Jung (ep. 56) står tretalet för ”vad vi måste göra”. Det står i relation med SJU, som är fullföljandet av det aktiva; tillsammans bildar de TIO, fullständighetens tal, resonerar James.

Alkemi
Hermes-Mercurius var förknippade med tretalet, som treeniga; båda gudar har på sina håll framställts eller vidtalats som trehövdade (”den trehövdade ormen” är en alkemisk beteckning på Mercurius, t.ex.). Som psykopomper kan detta ses som en spegling av underjordens tretal (jämför de trehövdade Hekate respektive Kerberos). Mercurius sades vara trinus et unus. (Samtidigt som han i högsta grad delar ”stenens” kvarternitet; på golvet i ett av Mercurius tempel fanns en bild av en triangel i en fyrkant; i en text var hans symbol en fyrkant i en triangel omgiven av en cirkel, etc.)

Motsatsernas förening
Det ”tredje” är det som förenar de två motsatserna. Motsatsernas förening är inte en kompromiss mellan de två, utan något nytt, ett tredje; det kan vara ett uttryck för den transcendenta funktionen, i korthet det omedvetnas oväntade lösning.

Om det tredje inte tillförs kommer konflikten mellan de två inte att lösas, å ena sidan, eller föreningen att ske å andra. Detta är en arketypisk idé som exempelvis den katolska kyrkan uttrycker i vigsel. Bruden och brudgummen gifter sig ”i Kristus”. Föreningen mellan brud och brudgum är inte ”på riktigt” om den inte sker i det tredje, här i Kristus. Jung säger: ”Eftersom motsatser inte kan förenas på sin egen nivå [inget tredje gives] så behövs alltid ett överordnat tredje, i vilket de båda parterna kan komma samman […] Nämligen genom en symbol …” (CW 9ii, par. 280, 281.)

Triadens polaritet
En triad förutsätter alltid en annan, enligt alkemin, precis som högt förutsätter lågt, ljus mörker, godhet ondska, och så vidare. Detta skapar spänning, energi, potentialitet, strävan mot helhet.

Jung poängterar att om man tänker sig fyrtalet som en fyrkant delad av en diagonal, så får man två trianglar som pekar i motsatta riktningar – två triader i motsatsförhållande till varandra. (CW 9i, par. 426.)

Relativ helhet
Tretalet kan ibland uttrycka helhet, men enligt Jung en ”relativ” sådan, ”eftersom det i regel representerar antingen en andlig (eller tänkt) totalitet, såsom treenigheten, eller ren instinktmässig, ktonisk sådan, som fallet är med de underjordiska gudarnas triadiska natur (den ’lägre triaden’). Psykologiskt är dock tretalet”, fortsätter Jung, ”om kontexten visar att det hänför sig till Självet, att uppfatta som en defekt kvaternitet, eller som ett övergångstillstånd på vägen till fyrtalet.” (CW 9i, par. 351.)

Tretalet och fyrtalet
Tretalet kan i drömmar representera det faktum att ”det fjärde” saknas. I Psykologi och alkemi återkommer Jung gång efter annan till denna tolkning (se ”funktion” i dess index). Det som här fattas är den fjärde, omedvetna funktionen, typiskt representerad av en kvinna hos en man. Kruxet är att få med det fjärde. Det fjärde ”konkretiserar” helheten.

”I psykologiska termer”, säger Jung, ”kan vi säga att när den omedvetna helheten uppenbarar sig, det vill säga lämnar det omedvetna och går över till det medvetnas sfär, lämnas en av de fyra kvar, det blir fast i det omedvetnas horror vacui. Således uppenbarar sig en triad, vilken som vi vet … konstellerar en annan triad som står i motsatsförhållande till den …” (CW 9i, par. 426.) ”Övergången från tre till fyra är ett problem …” som återkommer i många sammanhang. (CW14, par. 279.) (Jämför TVÅ.) von Franz kommenterar omständigheten att det fjärde (eller åttonde) blir kvar i det omedvetna med att ”detta i själva verket är något bra, eftersom det betyder att livets flöde fortsätter och alltid konstellerar nytt material och nya problem.” Hon avslutar: ”Helheten blir aldrig integrerad, och antar vi att den skulle kunna det, skulle det innebära att livsprocessen förstenades.” (1980b, s. 108)

« Back to Glossary Index