Jungianska termer

Följande är ett urval ur den jungianska psykologins terminologi, efter relevansen för ”Drömbilder”. Huvudkälla är Jungiansk Ordbok, en förträfflig liten bok som dessvärre inte längre finns i tryck. (Det engelska originalet, Jung Lexicon, däremot.) Den inledande definitionen av en term är mer eller mindre direkt från Sharps bok i svensk översättning. Påföljande kommentarer vanligtvis våra egna.

Amplifikation

Associationsmetod grundad på jämförande studier i mytologi, religion och folksagor; används bland annat i tolkning av drömmar och bilder.

Att amplifiera en drömbild innebär att förstärka den, veckla ut den, genom att använda människans gemensamma och historiska associationer.

I drömtolkning vill vi i första hand känna in drömbilderna med egna associationer och erfarenheter, men när det inte räcker kan det vara värt att ”amplifiera” dem. Man bör dock iaktta viss försiktighet för att inte lämna drömbilden bakom sig mytologiska studier. I jungiansk drömtolkning är drömmens uttryck i centrum. Släpper vi fokus på vad drömmen faktiskt säger och visar, kan vi lika gärna använda tarotkort eller annan metod som helt enkelt stimulerar vår fantasi.

Anima

Mannens inre feminina sida. Personifieras i drömmar av kvinnobilder som varierar från förförerska till andlig vägvisare. Fungerar som mannens själ och påverkar hans idéer, attityder och emotioner.

Anima-figuren är liksom animus- vanlig i drömmar. Det ligger emellertid en fara i att etikettera drömbilder. De riskerar att förlora sitt värde, sin egen dynamik. En slutsats som ”detta är min anima” betyder ingenting. Mer fruktsamt är att kontemplera figuren som den är, som något okänt. Begrepp som ”anima”, ”skuggan”, etc., är mer värdefulla i konceptuella diskussioner än i drömtolkning.

Animus

Den maskulina sidan hos en kvinna; fungerar mer som ande än själ och har en tendens att påverka idéer och åsikter. Liksom anima som bäst en guide.

Observera att “maskulint” och “feminint” inte ska förstås som “manligt” respektive “kvinnligt”. De traditionella, kinesiska begreppen yang och yin ligger närmare den jungianska psykologins termer.

Se kommentar till Anima.

Arketyp

Ursprungliga medfödda grundelement i det mänskliga psyket som strukturerar vårt psykiska liv. Arketypen i sig går inte att föreställa sig, däremot dess effekter; ofta i form av universella, ofta överväldigande teman och bilder med mytologiska kvaliteter. Vanligtvis talar vi sällan om arketypen i sig, utan om arketypiska bilder, som är ”den form eller framställning som arketypen antar i medvetandet”.

Arketypteorin är ett av den jungianska psykologins särskiljande drag. Men inom den jungianska verksamheten finns det olika skolor, där somliga tillmäter arketypiska teman stor vikt, medan andra tillmäter dem – i exempelvis drömtolkning – liten vikt. Man vågar emellertid påstå, att i den typiska, låt säga vardagliga drömmen, kan en påföljande studie i arketypiskt material vara slöseri med tid, ja kanske rentav bli en flykt från det personliga, besvärande innehållet, till något mer distanserat och ”mystiskt”.

Autonom

Att något är ”autonomt” betecknar i dessa sammanhang ett omedvetet innehåll som är oberoende av den medvetna viljan, till exempel komplex. Vårt inres autonomi görs uppenbart i våra drömmar. Figurer som representerar delar av oss själva beter sig exempelvis inte alls så som vi skulle önska. Många gånger berättar till och med drömfigurer något för oss, rent verbalt, som vi inte kände till, vilket antyder ett slags autonomt medvetande i vårt omedvetnas mörker. (Se Gnista.)

Bortträngning

Omedvetet undertryckande av psykiska innehåll, som är oförenliga med den medvetna attityden. Dessa bortträngningar bildar i hög utsträckning skuggan, som återkommer i våra drömmar. (Se Grav.)

Circumambulation

Term som används för att beteckna en teknik att tolka exempelvis en bild eller en symbol genom att beskriva den ur olika synvinklar, något som karaktäriserar många av Jungs arbeten. (Se Cirkel.)

Differentiering

Urskiljandet av delar från något helt; nödvändigt för att få medveten tillgång till våra psykologiska funktioner. Förmågan att särskilja är en förutsättning för medvetenhet. Karaktäristiskt för skapelseberättelser är att det ursprungliga separeras i motsatser. (Se Två.)

Eros

I jungiansk psykologi ett begrepp för relationsfunktionen, förmågan att relatera empatiskt, skapa och upprätthålla kärleksfulla relationer, och så vidare. Dess motpol är makt. ”Där kärleken härskar, finns inget behov av makt; där behovet av makt dominerar, saknas kärlek.” (CW 7:78.) (Se Fontän.)

Extraversion

Psykisk orientering karaktäriserad av utåtgående libido. En huvudsakligen extraverterad person värderar den yttre världen, det som kommer utifrån, högre än den inre världen, det som kommer inifrån. Det gör att en extravert person vanligtvis har lättare för sig i sociala sammanhang, än den i dessa avseenden mer oslipade introverte. I allmänhet är en given person inte det ena eller det andra, utan övervägande extravert respektive introvert.

Faderskomplex

En grupp känslobetonade idéer som förknippas med erfarenheten och bilden av fadern. Man talar ibland om ett positivt respektive negativt faderskomplex, vilket vanligtvis är en psykologisk effekt av ens erfarenheter av pappa. Ett komplex har alltid en arketypisk kärna, varför visst dröminnehåll gällande ”fadern” har en vidare bemärkelse. (Se Fader.)

Funktion

Form av psykisk aktivitet eller ”libidoyttring”, ofta med hänvisning till hur en given person i första hand bearbetar intryck etc. I Jungs typologi beskrivs fyra psykiska funktioner: tanke, känsla, förnimmelse och intuition. En person kan exempelvis vara ”en tanketyp”, det vill säga en person som med sitt medvetande orienterar sig efter tanke-funktionen. Detta gör att dennes tankefunktion blir överlägsen, vilket ger att känslofunktionen – dess motsats – blir underlägsen, knuten till skuggan eller anima/animus i motsats till jaget.

Med vissa drömmar är det värdefullt att tillfälligt sätta på sig de låt säga typologiska glasögonen. Exempelvis kan i en känslotyps drömmar finnas en återkommande skuggfigur som representerar vederbörandes tankefunktion.

Förnimmelsefunktion

Den medvetandefunktion som varseblir den omedelbara verkligheten genom de fysiska sinnena; intuitionens motsats.

Föräldrakomplex

En grupp emotionellt laddade bilder och idéer som förknippas med föräldrarna. Barnets föräldrar har något numinöst över sig, vilket kan ge föräldrabilden en arketypisk kvalitet även som vuxen. Drömmar om ens barndomshem säger ofta något om våra föräldrakomplex. (Se Hus.)

Helhet

Tillstånd där det omedvetna och medvetandet fungerar i harmoni med varandra. Detta är enligt Jung en autonom strävan i individuationsprocessen. I drömmar förekommer helhetssymboler som cirkel, mandala och vis gammal man, men vanligare när drömmaren är i behov av denna harmoni, snarare än så att säga uppnått den. Helhet handlar inte om fullkomlighet eller perfektion. (Se Ägg.)

Hjälte

Som arketypisk bild står hjälten för förmågan att överkomma hinder och uppnå vissa eftersträvansvärda mål (”skatten som är svår att nå”); medvetandets förmåga att möta det omedvetnas monster, att assimilera det mörka och okända, etc. (Se Hjälte.)

Huvudfunktion

Den psykiska funktion (av tanke, känsla, förnimmelse och intuition) som drömmaren huvudsakligen använder för att orientera sig och som således blir ”överlägsen” och föredragen. Mindre välutvecklade funktioner tenderar att ha drag av det infantila och primitiva; har en nyckfull och möjligen tricksterartad kvalitet.

Individualitet

Egenskaper eller kännetecken som särskiljer en person; det som gör en person ”individuell” i motsats till kollektiv – vem är jag, till skillnad från andra? Att bli medveten om sin egen individualitet är en del av individuationsprocessen. (Se Folksamling.)

Individuation

Psykologisk differentieringsprocess vars mål är att utveckla den individuella personligheten; ett utökande av medvetandet genom kännedom om och assimilering av omedvetet innehåll, en motsatsernas förening mot helhet. Individuation innebär en oundviklig avvikelse från kollektiva normer, men till skillnad från individualism ej ett avståndstagande från dem. (Se Träd.)

Inflation

Ett tillstånd som kännetecknas av en överdriven uppfattning (positiv eller negativ) om den egna betydelsen. Det är ett slags psykologisk besatthet där vederbörande identifierar sig med en egenskap, uppfattning eller omedvetet material. Ibland en följd av att omedveten energi flödar in i medvetandet som jaget identifierar sig med. Särskiljande blir en nödvändighet. (Se Svärd.)

Instinkt

Ofrivillig drift till vissa handlingar; psykiska processer som inte är medvetna kontrolleras av instinkter. ”Alltför mycket djur förvrider den civiliserade människan, alltför mycket civilisation gör människodjuret sjukt.” (CW 7:32.)

Enligt Jung finns fem kategorier av instinktiva faktorer: skaparlust, reflektion (andlighet), verksamhetsbehov, sexualitet och hunger. ”Ormdrömmar hänsyftar (ofta) … på konflikter mellan den medvetna attityden och instinkten; ormen personifierar den hotande aspekten i en sådan konflikt.” (CW 5:516.) (Se Djur.)

Introversion

Psykisk orientering karaktäriserad av inåtgående libido. Enkelt uttryckt värderar den introverte inre känslor och övertygelser mer än omvärldens, medan det omvända gäller för den extraverte. Den introverte är inte nödvändigtvis socialt oförmögen, men känner sig vanligtvis mer bekväm med en känd miljö – t.ex. hemmet – och ett mindre antal nära vänner på en tillställning, än många främlingar, och så vidare.

Intuition

En av de fyra funktionerna, som uppfattar nuets inneboende möjligheter. En motpol till förnimmelse men liksom denna en varseblivande funktion. Medan förnimmelsen bildar uppfattning med fysiska sinnen kommer intuitiva upplevelser från det omedvetna. (Se Näsa.)

Irrationell

Jung använder ordet inte för att beskriva något oförnuftigt, utan för att beteckna elementära existentiella fakta – ”det är helt enkelt just så”; något bortom förnuftet, snarare. Folksagor och drömmar är irrationella (vi får inga förklaringar, kan bara konstatera fakta) medan moderna berättelser lägger sig vinn om att vara rationella, att förklara varför något sker. Den irrationella berättelsen har, liksom det symboliska uttrycket, i hög grad försvunnit från vår kultur, vilket är ett skäl till att drömmar verkar så konstiga, ”oförnuftiga”.

Jaget

Det centrala komplexet i medvetandets sfär, vårt subjekt. Karaktäristiskt för jaget är att det tror sig vara det hela och identifierar sig med omedvetna komplex. Individuationsprocessen innbär ett möte med och “objektifiering” av det omedvetnas innehåll (Självet, ”det hela”), utan att identifiera sig med det, och differentiering mellan exempelvis jaget och komplexen.

Subjektet i drömmar kallas för ”drömjaget”. Ofta agerar drömjaget symboliskt uttryckt som jaget vanemässigt beter sig i vakenlivet – men inte alltid, varför distinktionen kan vara användbar.

Kollektiv

Psykiskt innehåll som hör till samhället, gruppen eller mänskligheten, dvs. i motsats till individen. Enligt Jung är det psykologiskt ohälsosamt att identifiera sig med kollektivet. (Se Mångfald.)

Det kollektivt omedvetna

Skikt i psyket, innehållande nedärvda drag gemensamma för mänskligheten; skilt från det personligt omedvetna. Arketypiska bilder härstammar från det kollektivt omedvetna (medan komplex hör till det personligt omedvetna). (Se Orm.)

Kompensation

Jung menar att psyket liksom kroppen strävar efter upprätthållande av balans. Kompensation – som ofta förekommer i drömmar – är en naturlig process för att återställa balansen. Medvetandet är till sin natur mer eller mindre ensidigt och det omedvetna strävar efter att kompensera denna inställning. Något man nedvärderar kan exempelvis upphöjas i en dröm. (Se Jätte.)

Komplex

En emotionellt laddad klunga idéer och bilder, ofta en följd av upplevelser under uppväxten. Komplexen är ”arkitekten bakom drömmar och symptom”. (CW 8:201.) Dessa grupperar sig kring arketyper; t.ex. är moderskomplexet knutet till modersarketypen, vilket under vissa omständigheter kan ge ens mamma i drömmen en numinös kvalitet. Komplexen är mer eller mindre autonoma byggstenar i en dröm, de ”är faktiskt ’delpersonligheter’.” (CW 8:204.) Drömfigurer representerar ofta dessa delpersonligheter, våra autonoma komplex. (Se Främling.)

Känslofunktion

Värderande psykisk funktion som avgör om något är ”bra” eller ”dåligt”. Den ska ej förväxlas med affekt, som är en följd av aktiverat komplex. En känslotyp tenderar exempelvis att ha god känsla för etik och relationer.

Libido

För Jung betecknade libido psykisk energi i allmänhet, ej endast sexuell. I linje med att psyket enligt Jung är självreglerande utgick han ifrån att libidon äger avsiktlighet. Symptom och drömmar är inte endast en effekt av något utan strävar också i en avsiktlig riktning. I stället för att fråga sig vad en dröm kommer ifrån, kan man fråga sig vad den syftar till. (Se Tristess.)

Logos

Representerar logik och struktur som traditionellt förknippats med andlighet, den faderliga världen och gudsbilden. ”Med Logos menade jag urskiljning, omdöme, insikt och med Eros förmågan att relatera.” (CW 14:224.) Logos representeras i drömmar av sol, Fadern och andra symboler för ordning, medan Eros vanligare av måne, Moder och relationer. (Se Sol.)

Medvetande

Det ”skikt” i vårt psyke som upprätthåller förbindelsen mellan jaget och psykiskt innehåll. Jung tänkte sig att medvetandet ”föds” ur det omedvetna. (Se Ljus.)

Mindervärdig funktion

Den minst differentierade av de fyra typologiska funktionerna. Vi har en föredragen funktion efter vilken vi orienterar oss i världen, huvudfunktionen. Dess motsats – då tanke och känsla respektive förnimmelse och intuition är varandras motpoler – förblir i det omedvetna. I det omedvetnas mörker utvecklas den inte och är ej tillgänglig för medvetandet. Medan den föredragna funktionen över tid blir överlägsen förblir dess motsats underlägsen. (“Mindervärdig” är en olycklig översättning, denna funktion är eller kommer att bli mycket värdefull; engelskans term inferior – eller “underlägsen” som vi använt här – är bättre.)

Moderskomplex

En grupp emotionellt laddade idéer förknippade med modersbilden och erfarenheterna av modern. Kring den arketypiska, medfödda kärnan – en förväntan på en moder – formas komplexet efter erfarenheterna av den faktiska modern (eller den som mottar projektionen i tidigaste barndom). Komplexet är alltså personligt, men den arketypiska idén universell. Moderskomplexet särskilda utformning har normalt stor betydelse för personlighetens utveckling och är återkommande symbol i drömmar. Modersarketypens ytterligheter beskriver å ena sidan näring och beskydd, å andra uppslukande och hunger. (Se Moder.)

Motsatser

Oavsett vilken attityd som dominerar det medvetna finns motsatsen i det omedvetna. Med ”motsatser” avses här vanligtvis just konflikt mellan medvetet och omedvetet innehåll. Motsatsernas förening (coniunctio oppsitorum) kan i Jungs arbete förstås som föreningen mellan dessa. Till exempel: En vuxen person som ”stelnat” i sin attityd och identitet, förlorat sin energi, etc., behöver medvetandegöra den bortträngda motsatsen, för att energin ska kunna flöda på nytt. ”Liv föds bara ur gnistan mellan motsatser.” (CW 7:78.) Motsatsernas förening leder till ”det tredje”, något för medvetandet oförutsägbart och ambivalent. (Se Två.)

Neuros

Psykisk kris till följd av ett tillstånd av oenighet med sig själv. Jung menade att alla neuroser kännetecknas av en inre splittring och konflikt, av att komplex aktiverats samt av regression och sänkning av medvetandenivån. (CW 17:204.) Enligt Jung är neurosen meningsfull eftersom den hjälper oss att bli medvetna om vilka vi verkligen är, i motsats till vilka vi tror att vi är; det är ett slags det omedvetnas försök till självhjälp. Motsvarande reaktioner förekommer i drömmar, då det självreglerande psyket strävar efter inre balans.

Numinös

Upplevelsen av något gudomligt; psykologiskt att något väcker en så djup känslomässig genklang att det förknippas med Självet.

Objektiv nivå

Tolkning av drömmar där innehållet kopplas till yttre, verkliga personer och platser. I jungiansk drömtolkning är det vanligare att tolka drömfigurer och platser subjektivt, som inre dynamiker. Men om drömmaren har en nära, vardaglig relation till drömfiguren kan objektiv tolkning vara värdefull.

Det omedvetna

Det ”som täcker alla de psykiska innehåll eller processer som inte är medvetna, dvs. inte relaterade till jaget på något iakttagbart sätt.” (CW 6:837.) Det omedvetna är vidsträckt, outtömligt och okänt. I drömmar representeras det som sådant av djupa skogar, hav och rymden. Dess processer tenderar att kompensera medvetandets inställning. Även om det omedvetna enligt Jung har en kreativ funktion måste ”medvetandet … försvara sitt förnuft och skydda sig självt, men det kaotiska livet i det omedvetna måste också få utrymme – så mycket vi kan stå ut med. Detta betyder öppen konflikt och samtidigt ärligt samarbete. Det är tydligen så livet är avsett att vara.” (CW 9i:522.) (Se Mörker.)

Persona

Det ”jag” vi visar för andra, vanligtvis de accepterade eller idealiserade sidorna av oss själva. ”Persona är det som man faktiskt inte är, men som andra och [ofta] man själv tror att man är.” (CW 9i:221.) Det är ett ”funktionellt” komplex som är nödvändigt i ett civiliserat samhälle. Eftersom ens persona formas i mötet med människor som belönar den, finns risk att börja identifiera sig med sin mer eller mindre framgångsrika och angenäma mask; vi förlorar kontakt med vår individualitet och blir en helt kollektiv person, lika distanserad till andra människor som till oss själva. (Se Kläder.)

Det personligt omedvetna

Det skikt av det omedvetna psyket som har huvudsakligen personlig prägel (i motsats till det kollektivt omedvetna). ”… förlorade minnen, smärtsamma idéer som trängts undan … subliminala varseblivningar … och slutligen innehåll som ännu inte är mogna för att bli medvetna.” (CW 6:103.) (Se Bakgård.)

Projektion

Den automatiska process där innehåll i ens eget omedvetna uppfattas höra till andra personer. Att projicera ens egen skugga är typiskt. Man upplever att andra människor besitter egna, omedvetna och klandervärda egenskaper; över dessa blir man sedan upprörd. Men ”allt innehåll i vårt omedvetna projiceras konstant på vår omgivning.” (CW 8:507.) Det vi inte är medvetna om inom oss ser vi utanför oss. Att dra tillbaka projektioner som på ett eller annat sätt blivit störande är en nödvändighet för individuationsprocessen. (Se Syskon.)

Puer Aeternus

”Evig yngling”, betecknar i sammanhanget en vuxen person som ännu fungerar likt en yngling; karaktäriseras av bl.a. kontinuerligt provisoriskt liv, en följd av att vederbörande är rädd för att bli fast i något som utesluter andra tänkbara möjligheter – alla dörrar måste hållas öppna, så den evige ynglingen går inte in genom någon av dem. Vanliga drömsymboler i samband med puer-problematik är fångenskap och dithörande bilder, som kedjor, hinder, burar, fällor, träldom. (Sharp 1993, s. 153.)

Pånyttfödelse

Förnyelse och transformation av personligheten från låt säga ett neurotiskt tillstånd till en ”helare” tillvaro kan uttryckas som (psykologisk) pånyttfödelse. Det är således en återkommande drömsymbol och var i fokus för Jungs intresse.

Rationell

Tankar, känslor och handlingar som överensstämmer med förnuftet. En attityd som utgår från objektiva, följdriktiga värden, vanligtvis i förhållande till genomsnittlighet; avvikelser från den genomsnittliga överenskommelsen tenderar att avfärdas som ”irrationella”.

Religiös attityd

I jungianskt sammanhang innebär en religiös attityd att man värdesätter och kontemplerar osynliga krafter och inre erfarenhet. Det behöver inte ha något med metafysik att göra och har inget med trosbekännelser att göra.

Självet

Arketypen för helhet och psykets reglerande centrum. I denna betydelse skrivs ofta ordet med stor begynnelsebokstav för att särskilja det från ordet ”själv” i allmänhet. ”Självet är inte bara centrum utan också omkretsen som omsluter det medvetna och det omedvetna; det är centrum för denna helhet precis som jaget är centrum för medvetandet.” (CW 12:44.) Den arketypiska bilden av Självet återkommer i sagor och drömmar ”i skepnad av ’den överordnade personligheten’, som t.ex. kung, hjälte, profet, frälsare eller i form av helhetssymboler: cirkel, fyrkant, quadratura circuli, kors, etc.” (CW 6:790.)

Skatten, den svårfångade

En symbol för den självkännedom som behövs för att uppnå individualitet; en metafor för individuationsprocessen mål, ett gott förhållande mellan jaget och Självet. Eller som någon koncist uttryckte det: “Den begravda skatten, det är människans själ.”

Skugga

Gömda eller omedvetna sidor av en själv, både goda och dåliga, vilka jaget antingen har trängt bort eller aldrig varit medvetet om. Innan omedvetet innehåll differentierats är skuggan i princip hela det omedvetna. Skuggan brukar bestå av bortträngda önskningar, primitiva impulser, moraliskt klandervärda motiv, infantila fantasier, etc. Som omedvetet innehåll tenderar vi att projicera dessa faktorer på andra människor. Att medvetandegöra skuggaspekter strider som regel med vår persona och självbild. Skugga och persona står i kompensatoriskt förhållande till varandra. ”Det är en terapeutisk nödvändighet … att konfrontera medvetandet med dess skugga.” (CW 14:514.) Men skuggan kan inte definieras som något ont, det är snarare ”något odifferentierat, oanpassat och tafatt … barnsliga och primitiva egenskaper…” (CW 11:134.) I skuggan kan även positiva impulser döljas, såsom kreativa idéer och adekvata reaktioner som också trängts bort av en eller annan orsak. I drömmar personifieras skuggan vanligtvis av en person av samma kön som drömmaren, inte sällan en person som drömjaget ligger i konflikt med. (Se Stöld.)

Subjektiv nivå

Att analysera drömmar på subjektiv nivå innebär att man utgår från att personer och platser är symboliska uttryck för inre dynamiker, snarare än avbildningar av yttre, verkliga personer och platser. Det vill säga, dessa bilder berättar något om oss själva i motsats till något om andra. Detta gäller alltså även personer vi känner i vakenlivet, såsom arbetskamrater, barndomsvänner, före detta partners, och så vidare.

Symbol

Bästa möjliga uttryck för något i huvudsak okänt. ”Varje psykiskt uttryck är en symbol om vi antar att det förmedlar något utöver sin direkta betydelse, något som undandrar sig vår nuvarande vetskap.” (CW 6:817.) Symboler är alltså något annat än tecken, som i sig själva berättar det hela. Det symboliska förhållningssättet är finalt; symbolen antas uttrycka en avsikt.

Tankefunktion

Mental process som går ut på att tolka det som varseblivits genom att inordna varseblivningarna i begreppsliga sammanhang. En av de fyra funktionerna i Jungs typologi.

Temenos

Det grekiska ordet temenos avsåg en helig plats så som ett tempel. Psykologiskt avses ett avskilt, skyddat ”rum” som exempelvis härbärgerar den analytiska processen. Oaktat detta har vi behov av en personlig temenos, något som antyds i drömmar genom förekomsten av kvaterniteter eller liknande avgränsande ”rum”. ”Mandalasymbolen har exakt den här betydelsen av helig plats, temenos, för att skydda … personlighetens centrum från otillbörlig exponering och influens utifrån.” (CW 18:410.) (Se Torg.)

Tertium Non Datur

I psykologisk mening avses det försonande ”tredje”, icke logiskt förutsägbara alternativ som dyker upp som lösningen av en konflikt, där motsatserna, och spänningen mellan dem, har hållits medvetna. (Se Tre.)

Transcendent funktion

Psykisk funktion som uppträder ur spänningen mellan medvetna motsatser och som frambringar symboler för motsatsernas förening. För att den transcendenta funktionen ska kunna träda i kraft krävs ett upprätthållande av spänningen och iakttagandet av exempelvis drömmaterial. Den transcendenta funktionen uttrycker sig symboliskt och är i princip en aspekt av psykets självreglering. Processen är till sin natur konstruktiv. (Se Svan.)

Trickster

Ett uttryck för det omedvetnas oförutsägbara impulser och reaktioner. Det omedvetna – inte minst skuggan – kan verka störande, irriterande, men också ledsagande och avslöjande. Det har en ambivalent, flyktig natur, som Hermes eller alkemisternas Mercurius. Tur och otur är andra egenskaper hos trickstern, och huruvida det ena eller andra karaktäriserar våra liv kan mycket väl vara avhängigt av vår relation med det inre. (Se Spindel.)

Typologi

System i vilket man kategoriserar individuella attityder och beteendemönster i försök att förklara skillnader mellan människor. Jungs typologi avser psykisk energis riktning och hur man vanligen eller företrädelsevis orienterar sig i tillvaron. I systemet ingår två attityder – extravert och introvert – och fyra funktioner – tanke, känsla, förnimmelse och intuition, som var och en kan fungera extraverterat eller introverterat. Det föredragna sättet att orientera sig i världen blir det mest medvetna och lättillgängliga sättet. En person kan exempelvis vara ”extravert tanketyp”. Detta ger att attitydens och funktionens motsats förblir outvecklat i det omedvetna och blir en del av skuggan; i detta exempel introversion respektive känsla.