Varför alkemi?

Varför alkemi?

Den som ögnar igenom några artiklar i detta lexikon upptäcker snart att det finns en hel del referenser till alkemi. Det kan verka märkligt. Varför skulle denna obskyra verksamhet vara relevant i en diskussion kring drömsymboler?

När Jung var ung psykiatriker på vårdanstalten i Burghölzli upptäckte han likheter mellan patienters visioner, vanföreställningar och drömmar å ena sidan, och innehåll i mytologi och mysticism å andra. Detta ledde så småningom till hans berömda, om än ofta missförstådda, teori om arketyper och det kollektivt omedvetna.

Enkelt uttryckt har bilder och teman i drömmar, fantasier, folksagor, myter, etcetera, samma rot i arketyperna – medfödda mönster som utgör det mänskliga psykets fundament.

Med kunskap om arketypiska bilder, såsom de de manifesteras i sagor, ritualer, drömmar, och så vidare, får man en bättre förståelse för drömmarnas symbolspråk; det blir möjligt att sortera ut det surrealistiska och till synes disparata innehållet och applicera en viss logik på det.

Att använda jämförande studier i mytologi, folksagor och andra arketypiska uttryck på drömsymboler kallas för ”amplifikation”. Det fungerar ofta som ett komplement till de personliga associationerna, inte minst när drömmaren i allt väsentligt saknar egna associationer.

Vårt lexikon är med andra ord en samling amplifikationer, där en bild (ofta men inte alltid) utvecklas i låt säga historiskt, allmänmänskligt hänseende. Amplifikationer kan alltså betrakatas som ”kollektiva associationer”, i motsats till personliga. Om en man drömmer att han kliver ur badet och upptäcker att han är flintskallig, kanske dessa två aktiviteter verkar helt slumpmässiga, det vill säga sakna en inre logik. Men med föreståelse för arketypiska bilder ser man en följdriktighet: Att bada är förstås ett uttryck för rening och kal hjässa förknippas med oskuldsfullhet och förnyelse – så badet gör att drömmaren blir som pånyttfödd. Kopplas denna amplifikation till drömmarens liv kanske han ser att drömmen är en reflektion av något som sker i hans liv. Genom att knyta drömmens innehåll till ”kollektiva associationer” kan den arketypiskt färgade drömmens till synes disparata innehåll vecklas ut till en meningsfull berättelse.

När Jung snubblade över alkemisk litteratur senare i livet fascinerades han av likheterna i denna traditions fantastiska bildspråk och drömmarnas. Detta ledde i all korthet till omfattande studier i ämnet under senare delen av hans liv, vilket utymmande i flertalet essäer och böcker. Vi tänker oss kanske alkemisten som ett slags primitiv och okunnig kemist som försökte göra guld av bly. Men alkemisterna säger att ”vårt guld är inte det vanliga guldet”, utan guldet är en symbol för målet i deras utvecklingsprocess. Jung menar att denna mystiska traditions arbete och symbolspråk är ett uttryck för den individuationsprocess som han själv studerade under hela sitt liv; alltså den psykologiska ”differentieringsprocess vars mål är att utveckla den individuella personligheten” (Sharp, 1993). Jung visste till exempel att trädet symboliserar individuationsprocessen i drömmar, och upptäckte att trädet användes av alkemisterna som en symbol för deras opus (“arbetet”); överensstämmelserna mellan den jungianska symbolförståelsen och alkemisternas är slående.

Alkemisternas arbete för att utveckla ”de vises sten” var alltså ett andligt/psykologiskt mål, inte fysiskt; men den inre utvcklingsprocessen som de huvudsakligen var omedvetna om projicerades på materialet som tillskrevs en mängd egenskaper. I de alkemiska skrifterna som beskriver utvecklandet av det alldagliga till det värdefulla såg Jung spektakulära likheter med hans egna erfarenheter som psykolog och uttolkare av drömmar, fantasier och visioner. (Bair, 2004.)

Så alkemisterna beskrev i själva verket deras inre, huvudsakligen omedvetna utveckling, med hjälp av arketypiska bilder. Detta gör denna mystiska tradition till något av en skattkammre för den som amplifierar drömmar. Det alkemiska bildspråket är på sätt och vis beskrivningar av de arketypiska bilder som samtida människor upplever i sina drömmar. Av detta skäl hänvisar vi ofta till alkemi i våra amplifikationer av drömbilder, via böcker av Jung och de klassiska jungianerna (Marie-Louise von Franz, Edward Edinger, m.fl.).

*

“… mitt främsta mål [med boken Psykologi och alkemi] var att visa att den alkemiska symbolvärlden absolut inte hör till historiens skräphög, utan står i verklig och levande relation till våra senaste upptäckter inom det omedvetnas psykologi. Denna moderna psykologiska inriktning ger oss inte bara nyckeln till alkemins hemligheter, utan omvänt ger alkemin det omedvetnas psykologi en meningsfull historisk bas.”

C. G. Jung, ur förordet till Mysterium Coniunctionis